Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 20. Barnarofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
träffat den sårbaraste punkten af mitt fadershjärta. Den, som
sysslar med hemligheter, är också i stånd till mycket annat. Där det
ej finnes något förtroende, någon öppenhet, där finnes heller ingen
tro, ingen — sann kärlek. Att se min Thora, min glädje och min
stolthet, stå där skuldmedveten med nedslagna ögon inför mig och
ha anledning till de rysligaste farhågor, det är det värsta, det allra
värsta, som någonsin i lifvet skulle kunna ha händt mig.
Som en förtviflad rusade han på dörren och var redan i
förstugan, när Thora kom efter, slog armarna om honom och i
hjärt-slitande ton bönföll:
— Far, min älskade far! Vid allt, hvad heligt är, besvär jag
dig, tänk ingenting dåligt om mig och var inte ond på mor, som
är så snäll! Så sannt det finns en Gud i himmelen, och så sannt
jag med barnslig ömhet och kärlek älskar dig, svär jag, att du ej
har någon orsak att förakta mig. Gå inte, far! Kom in igen och
hör hvad vi hittills dragit oss för att yppa för dig! Du skall sedan
tänka rättvisare om oss. Var inte rädd, att jag skuldmedveten måste
slå ned ögonen för dig! Nej, min gode, käre far, mitt hjärta vet ej
med sig någon skuld, såvida du inte anser det för ett brott, att jag
— älskar John.
Torparen utstötte ett halft undertryckt skri och vacklade
tillbaka in i rummet. Där sjönk han högt stönande tungt ned på en
stol, stödde hufvudet i handen och mumlade liksom i drömmen:
— John. . . mitt barn älskar John.
Hustrun kom nu och strök, liksom för att lugna, smekande
sin mans kinder, under det tårar runnö utför hennes egna kinder.
— Min snälla gubbe får inte strax tänka det allra värsta, sade
hon. Jag tycker, att du borde känna mig och din Thora
tillräckligt för att kunna vara öfvertygad om, att vi inte ä’ några dåliga
människor, att vi inte i ondt uppsåt förtegat någonting för dig. Vi
ha enligt vår öfvertygelse endast gjort hvad hvarje rättänkande kristen
i vårt ställe skulle ha gjort. Hade du varit hemma, när John kom
med barnet, så skulle du bestämdt ha varit den förste, som sagt:
Vi vilja antaga oss den lilla fader- och moderlösa varelsen och
sörja för den som föräldrar. Du har ju också alltid haft hjärtat pä
rätta stället, och oss fruntimmer gick naturligtvis det öfvergifna
barnets hjälplöshet djupare till hjärtat, än en man kan känna. Blif alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
