Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 30. Räddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
— Det måste ni också, fru grefvinna, det är icke endast er
rättighet utan till och med er heligaste plikt. Ni måste demaskera
den skurken, ni måste låta skilja er från honom och yrka straff på
honom.
— Folke, föll Lilly den unge mannen hastigt i talet, har ni
inte betänkt, att grefven då åter vore fri, om lagen stadfäste hans
skilsmässa från mig?
— Jo visst. Därhän bör och måste det ju gå, fru grefvinna.
Ni får inte vidare stå i någon som helst förbindelse med den
skurken. Han måste för er vara en främling, en person, som ni gärna
kan låta känna ert djupaste förakt.
— Nej, nej, Folke, fortfor Lilly. Det straffet vore alldeles för
lindrigt för honom. Kanske han för resten rent af inte kunde
dömas. Han kommer naturligtvis att förneka allt; på det bestämdaste
komme han att bestrida, att han lämnat doktorn något som helst
olofligt uppdrag. Läkaren å sin sida komme naturligtvis att förneka,
att han gifvit mig in något sattyg, och att han före begrafningen
haft kännedom om mitt tillstånd. Min skendöd skulle han
framställa som ett abnormt, högst ovanligt tillstånd, som ett sällsynt
undantagsfall, hvilket det icke ens för en läkare varit möjligt att rätt
bedöma. Mina uppgifter skulle karaktäriseras som vilda
feberfantasier, hvilka jag möjligen själf, men ingen annan kunde tro. Några
vittnen, som skulle kunna styrka mina uppgifter, har jag ej, ty alla,
som känna till mitt öde, veta det endast genom mig. Korteligen,
hur betänklig än saken vid första ögonkastet ser ut för de skyldige,
skulle dock dessa utan svårighet lyckas rentvå sig från all skuld
och skjuta den på tillstånd och omständigheter, som ligga utom
området för mänskligt vetande och mänsklig vilja. På sin högsta höjd
skulle läkaren kunna ställas till ansvar för visad vårdslöshet. De
brottslige skulle i eget intresse hålla hvarandra om ryggen och vittna
till hvarandras fördel. Men hvad hade jag sedan, om min man
blefve frikänd? Jag skulle fortfarande inför världen vara fjättrad vid
honom som hans maka, och eftersom det icke lyckats honom att
rödja mig ur vägen med våld, skulle han nog söka ätt genom en
dålig behandling bringa mig i en för tidig graf. Han skulle mig till
hån på ’det mest skoningslösa sätt fortsätta sin omoraliska vandel,
och jag vore faktiskt inte heller någon dag eller stund för honom
säker till lifvet. Men mitt barn skulle han inte alls erkänna som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
