Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 33. Misstänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
såg denne ta fram handklofvarna. Hans lugn och hans
beredvillighet att låta sig fängslas imponerade nu ändå på den andre.
Han såg mycket forskande på Tschang och tvekade i sitt
förehafvande.
— Ni är den förrymde fången, sade han barskt. Tro bara
inte, att ni lyckas vilseleda mig med ert lugn, hvilket ju endast är
ett bevis på, hur förstockad och fullslipad ni är.
Den tilltalade ryckte liksom beklagande på axlarna.
— Om ni anser det lugn, som mitt goda samvete förlänar
mig, vara en utstuderad brottslings förhärdelse, då vore det ju ren
dårskap af mig att vilja försöka rätta ert misstag, svarade han. Låt
oss alltså sluta denna scen! Jag är er fånge. Fängsla mig och för
mig inför den, som har det afgörande ordet i denna sak! Men så
mycket säger jag er redan på förhand, som att jag på grund af
min legitimation strax åter måste bli försatt på fri fot. Hur ni
sedan med er öfverilning skall kunna klara er, det blir naturligtvis er
ensak.
Polismannen tycktes nu ändå icke vara fullt säker på sin sak.
— Nå-å, hvem påstår ni er då vara? frågade han.
— Jag icke endast påstår mig vara den, som jag är, utan jag
är det också tvifvelsutan, svarade Tschang.
— Jag vill veta ert namn, fortfor den andre förargad.
— Det kan ni ju få. Jag vill låta er granska mina
legitimationspapper. Ni har väl ingenting emot, att vi för detta ändamål
begifva oss in i stugan. Äfven fru Mattsson skall gärna intyga, att
jag redan i går var här i sällskap med en vän, en viss herr
Wallmark, och att jag följaktligen icke i går kan ha suttit i häktet,
hvarför jag ju heller icke kan ha behöft bryta mig ut och fly.
Polismannen drog allt mer öronen åt sig.
— Ert namn, ert namn! sade han ifrigt. Se’n få vi väl se,
hvad som är att göra.
Tschang knäppte leende upp och slog isär öfverrocken.
— Här, sade han, i det han med handen visade på ett
ordenstecken, som han bar fäst på underrocken, detta är den första
legitimationen. Jag vet visserligen icke, om ni känner till denna i
utlandet förvärfvade orden, men den är här på högsta ort erkänd, och
jag har erhållit tillåtelse att bära den, det skall jag med mina
papper styrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
