Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 62. Att hafva är bättre, än om man hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■726
skurkarna, alldenstund han törst af allt måste värja sig mot den,
som på ett så lömskt vis öfverfallit honom.
Då fick fru Mattsson fatt i den redan afslagna kryckan och
angrep med den grefven, under det hon samtidigt så skickligt hindrade
de båda andra från att närma sig och göra bruk af sina vapen.
Men det är i alla fall inte så godt att säga, hvilken utgång
denna förtviflade strid skulle ha fått, om icke helt plötsligt den där
ute på gatan patrullerande poliskonstapeln låtit höra en gäll signal,
hvarigenom han underrättade om, att han — antagligen
uppmärk-samgjord genom skottet — lagt märke till, att någonting alldeles
särskildt var å färde där inne i huset.
Omedelbart därpå kom en herre skyndande gatan tram och
tilltalade polisen med orden:
— Herr konstapel, hvad är å färde? Har det händt någonting
här i mitt hus?
— Herr Rehn kommer, jublade fru Mattsson, som skyndat till
fönstret, öppnat detta och ropat på hjälp.
Och så snart hon på rösten känt igen den ankommande, skrek
hon af alla krafter:
— Hjälp, herr Rehn! Hjälp!
— Jag kommer, jag kommer, svarade den tilltalade. — Herr
konstapel, kom med! sade han till denne. Men jag råder er att
skoningslöst göra bruk af edra vapen.
Med dessa ord skyndade han fram till porten, öppnade hastigt
den samma och stormade in i huset.
Den lömske grefven hade redan så där tämligen uppnått sin
afsikt att göra Mattsson värnlös.
Han hade snört ihop hans strupe så hårdt, att den store,
kraftfulle mannen redan började vackla, då Adlerström helt plötsligt
släppte honom.
— Förräderi! Bort!
— Ja, bort, fort bort härifrån!
Så skreko samtidigt doktor Brummer och John och grepo tvärt
till flykten.
Fru Mattsson slungade kryckan med all kraft efter de flyende
och sprang sedan beslutsamt emot grefven i afsikt att fasthålla
honom, tills Edvard Rehn hann upp och kunde tillfångataga
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
