Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 101. En mot åtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1167
Karlarna sprungo bakom muren och försökte på detta sätt
öf-verfalla Folke.
Men denne hörde dem komma, och just som den förste af
dem sökte genom den förfallna dörren intränga i ruinen, afsköt han
å nyo sin revolver.
Det skottet kunde inte ha träffat bättre, än det gjorde.
Med ett gällt anskri for karlen baklänges och vred sig i
dödsryckningar.
— Gud i himmelen! ljöd det i detta ögonblick bakom den
oförskräckte kämpen. Folke — Folke, är du sårad? Var det du,
som skrek till så?
Det var grefvinnan Lilly, som trott, att Folke Wallmark utstött
skriket.
I sin ångest och oro för den älskade skyndade hon ut,
knappast vetande hvad hon gjorde.
— Nådigaste härskarinna! skrek Zuleika.
— Tillbaka . . . Lilly, tillbaka; Den skurken skjuter, utbrast
Folke i verklig dödsångest.
Han skyndade emot Lilly för att fort föra henne i säkerhet.
Då small ett skott, och Lilly signade ned.
När Folke såg det, greps han af en till raseri gränsande vrede,
och endast besjälad af den tanken att hämnas Lillys död på den
skurk, som skjutit henne, rusade han med ett tigersprång emot
honom och stack ned honom med sin dolk.
— Satans skurkar! skrek han. Kom nu den, som vågar! Nu,
då Lilly är död, ger jag ingen pardon. Hvad bryr jag mig om
lifvet, då jag ej kan få äga henne?
De båda röfvare, som åtföljt den, på hvilken Folke stött
dolken i hjärtat, grepo genast till flykten, när de sågo, att ytterligare
en af deras kamrater måst bita i gräset.
De sprungo till sina hästar.
Erik satte efter dem och aflossade flera skott. Då hörde han
plötsligt kaparkapien Janos’ röst.
— Hjälp! Hjälp! skrek Folke. Lilly är död, och nu gäller
det att hämnas hennes död på dessa banditer.
Janos var inte den, som tappade hufvudet eller huttlade i
dylika situationer.
Fort ryckte han bössan från skuldran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
