Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 107. Bort!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,1206
Så skedde.
När Lilly och Lea blifvit ensamma med Greta, uppmanade de
henne att för dem yppa orsaken till sin så djupa sorg och
bedröfvelse.
Men Greta ville inte heller nu säga hvad hon hade på hjärtat.
— Nåväl, sade då Lilly, om du vägrar att säga det, så
tvingar du mig att förskaffa mig upplysning på annat sätt. Men
innan jag tar detta steg, vill jag säga dig, hvilka förmodanden jag
hyser.
Greta blef synbarligen orolig.
Men Lilly foltfor:
— Du har varit så kall och frånstötande mot den gode
Edvard, och följaktligen måste det mellan er ha tilldragit sig något,
som gifvit anledning till missförstånd eller till ett fjärmande.
Då hviskade Greta:
— Och om så vore, Lilly, kunde du väl förtänka mig det,
att jag är för stolt för att vilja truga mig på en man?
— Men, Greta, hvem säger väl det? Du är ju snarare allt
för tillbakadragen,
— Så tycker du, Lilly. Andra döma annorlunda.
— Så yppa då allt för oss, Greta!
— Nej, nej, Lilly! Det går inte . . . jag kan vid Gud icke
annat. Ja, ja, du har grundligt — misstagit dig. Jag har ju med
egna öron hört, att jag ej är någonting alls för honom, och att han
heller inte älskar mig vidare.
— Talar du om den förträfflige Edvard, Greta?
Den tilltalade nickade sorgset leende.
— Ja, ja, hviskade hon, jag vet nu allt. Men du måste väj
också af Edvards beteende ha sett, att jag numera är honom
fullkomligt likgiltig.
— Nej, nej, Greta, du misstar dig. Min Gud, hvilket
olycksaligt missförstånd är här rådande? Folke har ju försäkrat. . .
Greta föll grefvinnan hastigt i talet, sägande:
— Nej, nej, misstag dig inte! Det var nog er redliga vilja
att förhjälpa mig till lyckan. Folke har också, såsom jag förmodar,
låtit Edvard förstå, hur mycket jag i hemlighet älskat honom.’ Ja,
jag medger till och med, att Edvard älskat mig; men med denna
hans kärlek är det nu förbi. Jag själf skulle icke ha ansett det för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
