Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - A) Före reformationen - 14. Carl Bååt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Biskopar.
14. Carl Bååt (Carolus Bååt) uppgifves i ättartaflorna, för öf-
rigt obestyrkt, vara son af riksrådet Jon Pedersson till Fliskult af
den gamla, förnäma Orkneiska familjen, som efter ankomsten till Sve-
rige förde båtvapnet, och Ingeborg Eriksdotter, konungadotter från
Norge. För kertigarne tog han öppet parti emot konung Birger, kvilken
han t. o. m. en gång hotade att excommunicera för ett brutet aftal med
de förra. Han anförde de svenska herrar, som i Opslo 1319 g al-
talade med det norska rådet att taga hertig Eriks unge son Magnus
till konung efter Birger, och blef en af de främste männen i den första
unionskonungens regering samt hade nog sin andel i den ordning och
kraft, hvarmed regeringsärendena sköttes.
Att han var en man af stor betydenhet, visa de mångfaldiga upp-
drag och förtroenden, som enligt urkunderna åt honom blefvo gifna,
liksom ock den vidlyftiga verksamhet, livarom de vittna. Än finna
vi honom 13121Vs i Lubeck i något hertigarnes ärende, än bevakar
han vid konungaval 1319 s/7 Sveriges ”friheter”, än uppgör han i Bo-
lins s. å. 23/s med norska präster, huru inkomsten af lediga lägenheter
skall användas, och än vidimerar han 132119/12 hertigarnas testamente
samt nödgar med ärkebiskopens hjälp 1324 13/i den äfventyrlige Knut
Porse, som föregående år i Marstrands hamn uppbringat skepp med
varor, tillhörande präster och andra, att därför lofva ersättning åt
dem, som blifvit lidande, medelst de 3,000 mark silfver, som svenskarne
lofvat att lämna hertiginnan Ingeborg, numera Porses maka.
Betydande synes ock hans korrespondens hafva varit. Förutom
med furstliga personer och flera domkapitel i riket står han i direkt
förbindelse äfven med påfven Clemens V, som 13122/6 underrättar
honom om Tempelherrarnes (förmenta) förbrytelser och kyrkomötets i
Vienne beslut om ordens upphäfvande m. m.
Äfven ekonomiska frågor äro honom ej främmande. Han till -
handlar sig gårdar och utlånar penningar än åt riket, än åt enskilda.
Men frikostigt använder han af sitt gods till fromma ändamål.
Kungsgården Skällvik, som han fått af konungen, skänker han till dom-
kyrkan, i Paris köper han ett hus till härbärge för studerande från
Linköpings stift 1317, och till klostret i Vreta skänker han sin biskops-
tionde; till domkyrkan i Växjö skänker han 131111/3 (i gårdar och en
del af en ö till en perpetua vicaria med begäran om åminnelsefester för
sina föräldrars och deras barns själar, hvarjämte han såsom en bland
verkställarne af de nämnda, olyckliga hertigarnes testamente har till-
fredsställelsen att få tilldela Linköpings domkyrka 40 marker penningar
och 2 baldakiner samt en prsebenda, klostret i Alvastra 40 marker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
