Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - A) Före reformationen - 18. Nils Hermansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopur. 27
sin moders kvarlefvor, ryckte kan sig upp ur sin ensamhet, och när de
nämnda högtidligheterna voro slut, och hon förehållit honom såväl
vådorna af hans missmod som öfvermåttet af hans själfplågeri, så vände
han sig, styrkt af hennes ord, åter till sin ämbetsutöfning och grep
med kraftig hand in i kyrkans och statens angelägenheter.
Stormännens under företrädaren omnämnda öfvergrepp började nu
stäfjas, sedan stiftet fått en biskop, som vågade att hålla efter dem.
Själfva riddar Matts började tänka på att försona sitt brott genom
gåfvor till olika kyrkor, men fullt uppgjord blef saken ej förrän 1377,
då den mördade biskopens hofmästare af biskop Nils fått anvisning
att för sina och sina medtjänares fordringar af de nämnda höfvids-
männen ocli borgkerrarne återfordra, hvad de tagit af tionden och så-
dana gods, som biskop Gottschalk inköpt.
Då biskop Nils ej ansåg biskopsstolen hafva fått full ersättning
för Bumlarum, bannlysle han konung Albreclit ocli tilltvang sig så
Stångs gård och Tvära skog i Åkerbo härad 1381.
När den mäktige Bo Jonsson Grip aflidit 1386, blef biskop Nils
en af testamentsexekutörerna. Om det våldsregemente, som denne man
och många med honom hade fört, skref biskopen till påfven, att den, som
vågade företaga en resa, var osäker, om han kunde komma hem igen,
emedan han lopp fara att antingen blifva tillfångatagen eller förlora
det han hade med sig.
Som ytterligare belysning af tillståndet i landet må erinras om,
huru Linköping förstördes och brändes af konungens vilda skaror 1388,
hvilka ströfvade omkring i landet, samt huru följande år hade att upp-
visa de skänd liga Käpplingemorden i Stockholm. Biskop Nils afkun-
nade kyrkans bann öfver mördarne. Under tidens politiska slitningar
var han en af de svenske stormän, som slöto sig till drottning Mar-
gareta.
Om hans nitälskan för kyrkan vittna flera synodalbeslut från hans
tid. Så föreskref han, att prästerna skulle söndagligen undervisa fol-
ket ”i anledning af Herrens bön, det apostol. symbolum i sammanhang
med änglahälsningen och de tio budorden i sammanhang med de sju
dygderna äfvensom annat, som Guds mildhet gaf vid handen”.
Domherrarnes vilkor förbättrades, så att de ej behöfde uppehålla
sig på landet utan kunde vårda sina sysslor vid domkyrkan. Till för-
delning dem emellan stadfäste påfven Gregorius XI 1375 den tredjedel
af fattigtionden, som redan 1364 af konung Albreclit på biskop Nils
Markussons förbön för ändamålet anslagits.
1384 23/io fick han inviga Vadstena kloster, om hvilket han ock
ömt vårdade sig; men Birgittas kanonisering. för hvilken han verkat,
fick han ej upplefva. Den följde kort efter hans död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
