Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 43. Andreas Olavi Rhyzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 Biskopar.
lig person, som skref af minnesvårdar ocli gjorde utdrag ur domkapit-
lets arkiv. I företalet till Brontologia Tkeologico-Historica säger kan
sig med mycken möda hafva brefväxlat med alla dem, som i vårt fäder-
nesland hafva namn af ”lärdom ocli curiosité”. Kommande förebråel-
ser afvisar han utan vidare så här: ”Men, min gode läsare, kwarföre
lätst tu mig thet icke weta i rettom tid, tå jag therom bad tig. Mig
friar mitt samwete, at jag intet tilfälle försummat til at sambla och
efterfråga; men tig hade bordt meddela.”
Att begränsa sig var honom omöjligt. Inom området för hans
forskning låg hela det kyrkliga lifvet från äldsta tid intill samtiden;
och ända därhän sträckte sig hans önskan, att han ville författa hvarje
pastorats och kyrkas historia och i en stiftsvis uppställd matrikel
för hela Sverige förtälja alla prästmäns öden ända från de missione-
rande munkarnes tid. Men icke blott hvarje kyrklig inrättning och
svensk prästman hade sitt särskilda rum i hans vidtomfamnande sam-
lingsverk. Hans intresse omfattade hvarje man af börd och bildning,
men utländingar och bönder frågade han ej efter. För de utländske
skulle man blott ”vindicera sitt fäderneslands gloire”. Och en bonde
— han bör vara bonde och stanna vid sin plog. Hans främsta dygd
är att vara lydig, kunna katekesen och fostra sina barn. ilen en
adelsman har i sitt vapen och en präst i sitt ämbete en ansvarsfull
erinran om en kallelse, som lyfter dem upp ur det jordbundna. Och
för dem ritade han därför arket fullt med konstnärlig teckning af
stamträdets förgreningar. Denna vördnad för börd och ämbete närde
hans tro att härmed verka ett godt verk, och hans glädje blef så mycket
större, då han upptäckte, att bortåt hälften af de adliga ätterna här-
stammade från prästerlig släkt.
Det genealogiska studiet idkades på den tiden med stor ifver, enär
man vägleddes af den tanken att kunna leta upp förbindelser emellan
Sveriges ärorika urtid och det dåvarande släktet. B. är därföre icke
originell, då han i sin ”Slächt Bok öfver kongliga, adeliga, prästerliga
och andra hederliga familier” fyller ut luckorna i en drömd ätte-
längd från bibelns urhistoria till Sveriges medeltidskonungar. På det
biografisk-statistiska området har han i alla händelser stora förtjän-
ster. Det var näml. under denna tid, som matriklar och kalendrar
började utgifvas. Major Henel upptog i andra afd. af sin statskalen-
der ”Det florerande Sverige” en fullständig matrikel öfver ecklesia-
stikstaten i Svea rike och fick ett kraftigt understöd af regeringen,
som genom bref af 1736 11/i± befallde domkapitlen att för fortsatta
årgångar af kalendern insända specifikation på skedda ”avancementer
och förändringar i stiften”, hvilka uppgifter B. med
meddelade.
beredvillighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
