Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 43. Andreas Olavi Rhyzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungl. Biblioteket
STOCKHOLM
•.....
............................
CLsyyyjL.*....
.....––––––––
mmm
Biskopar.
skyller Daliu för att gynna grannfolken mer än landsmannen samt
gifva anledning till klander mot våra förfäder för "trätodryg »billig-
het”. Han erinrar om, huru Olaus Petris krönika på Gustaf Wasas
tid blef förbjuden, och huru Carl XI lät öfverse Gustaf II Adolfs
historia, samt yrkar fortfarande på, att Dalins verk ej måtte i dess
dåvarande skick få anses som rikshistoria. Han sammanfattar sitt
omdöme om densamma så här: ”När witnesbörderne förkastas och
Historien bygges på gissningar, kan hon aldrig erhålla wisshet, som
likväl är hennes förnämsta egenskap, aldenstund den allena skiljer
henne från updiktade Sagor och Romaner, hwilka hafwa ingen annan
grund än alstrarens godtycldo och kringswäfwande inbilningsgåfwa”.
Framställningen ledde ej till någon påföljd, ty E. var sjålf målsman-
nen för en svunnen tids okritiska åsikter.
Vid biskopsvalet 1729 16/i2 fick K, de flesta rösterna men blef ej
nämnd. Vid följande val 1730 29/12 hade han ock enhällig kallelse,
men blef ej heller då stiftets biskop. Orsaken härtill torde vara, att
han 1729 23/n i ett bref, som finnes i Lidénska samlingen i Upsala,
vänder sig till en kontraktsprost i stiftet, hvilken han ”sub sigillo. et
tamquam in sinn amici” undervisar om de för en biskop nödvändiga
kvalifikationerna. Sedan flera framstående namn utom stiftet namn-
gifvits, framhåller han sina egna meriter och lofvar att med biskops-
fullmakten i hand ”altid räkna för min högsta plicht och största glädje,
at städse och framför all min egna fördel kunna finnas, så Sticht ocli
Clero i gemen, som i synnerhet thern och tlieras hus, hivilke mig be-
hagat kalla, til alt hwad giörligt och skiäligt är i alla motto willig
och jerdig”. Kursiveringen är hans egen.
Om andra valet kunna vi läsa hos Hans Forsell: Minne af C
biskopen Doktor Erik Benzelius den yngre, Stlilm 1883, sidd. 235, 236,
där det heter, att R. sökt bana sig väg till biskopsstolen genom ”många
ochristeliga Calumnier, försmädelser och critiquer inför Hans Kongl.
Mt själf, Råden och nästan öfwer alt i Stockholm”.
När han på sitt 66:te år åter kallades till stiftets biskop, hade
han genom trägna studier en nästan enastående kännedom om stiftets
historia. Under siu tjänstgöring som domprost hade han varit i till-
fälle att gå igenom hela Domkapitlets arkiv och hade därjämte sam-
lat uppgifter om hvarje socken, prästman och lärare, och dessa insiktei
gåfvo åt hans verksamhet som biskop en stor säkerhet. Ålder och
krämpor hvilade tunga öfver honom, men genom sin stora arbetsför-
måga häfdade han synnerligen väl sin plats i stiftets historia både i
stort och smått.
Ifrigare än någon af sina företrädare ägnade han sig åt visita-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
