Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 43. Andreas Olavi Rhyzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungl. Bibliotekel
STOCKHOLM
.............å.U..’..............
CCyyyvi..
....... c£,5Ö«-aÄ-
Biskopar.
som på prestmötet taladt och afgjordt var”.–––- Vid dessa af honom
gjorda ändringar synes han ej heller ”hafva stått in termino att sin
ord och mening tydligare deducera, utan mera i angelägnare mal att
ändra som ock andras då förda talan ad protocollum dels genom sina
ords tilläggande annorstädes draga, dels arbitrera hvad i protocollet
inflvta borde eller ej”, hvadan kapitlet beslöt, att ”documentets extia-
derande och publication borde anses såsom af domprosten förhastadt”
_____ och att hvad han i titeln och företalet efter eget behag låtit in-
föra ej kunde äga den ringaste kraft och förbindelse till efterlefnad,
hvarom prästerskapet skulle underrättas, hvilket skedde eftei det bi-
drag af Prestemötes Handlingarna i Linköping then 2 Julii år 1742”,
som är tryckt i Domkapitlets Cirkulär. Där nämnes dock ej Rkyzelii
namn och ej heller livad som stod i protokollet, hvadan prästerskapet
ingenting tick veta. Äfven såsom stiftschef visade han sig egenmäktig.
Ledamöterna klagade öfver, att han ej på förhand lät dem veta, hvad
som skulle föredragas, att han underskref en del mål utan deras vet-
skap, och att han prästvigde personer, som saknade nödiga kunskaper
m. m. Vid prästtjänsters tillsättande förfor han så egenmäktigt, att
ständernas Protokollsdeputation måste 1756 ålägga honom att vid vite
af 100 daler inom få dagar inkomma med förklaring.
Linköpings stift blef helt obetydligt berördt af 1700-talets sekte-
riska rörelser. Biskop R. tillhörde, säger en minnestecknare: ”de väk-
tare i vår svenska evangeliska församling, som städse vakat på andens
skådetorn och med mycket bekymmer sökt att bota Zions refva och
upprätta dess lutande murar”. Från predikstolen ljungade han var-
nande mot nyheter, som ännu ej fått fäste i församlingarna, och ut-
pekade i bref och ämbetsskrifvelser hvarje friare riktning som ett af-
grundens lurande försåt. Denna hållning bragte den blygsamma pieti-
stiska rörelse, som fått fäste i Linköping att angripa R, med stor
förbittring. Hans ortodoxa nit misstyddes därhän, att han kallades
den argaste och ogudaktigaste själ i hela staden. På en talrikt be-
sökt sockenstämma 1740 yttrade en handl. Almqvist, som var inkallad,
att han ej fann någon uppbyggelse i domprostens predikan m. m.,
och han tillät sig t. o. m. att förmana domprosten till en sann om-
vändelse och att påstå, att i kyrkan handhades sakramentet så,
att det blefve en afgrundsmåltid, hvarigenom grifter öppnades och
själar mördades. På grund häraf blef A. instämd för rådhusrätten,
där han med citat ur bibeln, Luthers, Grubbs och Tollstadii skrif-
ter sökte försvara sig. Domprosten sammankallade en ny stämma,
där biskop Benzelius i ett längre anförande erkände domprostens nit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
