Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 1. Domprostar och kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domprostar. 199
sina ”Samlingar af Latinske Poeter i Sverige”, hvilka lian sedan fort-
satte under hela sitt lif och som ännu i dag utgöra en dyrbar skatt i
vårt Stiftsbibliotek. - På grund af sin nära bekantskap med de aka-
demiska fäderna var hans enastående skicklighet i romarespråket känd,
så att filosofiska fakulteten året efter hans promotion röstade för, att
han skulle fästas vid universitetet såsom poeseos professor. — Vid denna
tid fick han anbud af sin morbroder A. Rydelius, som var generalkonsul
i Smyrna, att blifva präst vid konsulatet där, men afstod därifrån af
kärlek till sin mor, ”som ej kunde öfvertalas at lemna sin enda Son åt
et så vådligt luftstreck och bland christna namnets fiender”. Han stan-
nade alltså kvar i Upsala, där han såsom lönlös docent på ett mäster-
ligt sätt handledde studenterna särskildt i latinsk och grekisk skalde-
konst med Ovidius, Yergilius, Horatius, Homerus och Pindarus såsom
mönster. Från många förnäma män fick han under sin docenttid an-
bud att blifva handledare för deras barn, men kärleken till hans veten-
skap höll honom kvar i Upsala, hvarifrån han såsom numera vida känd
förde en flitig brefväxling med tidens stormän. Det var därföre ej un-
derligt, att han kallades till ledamot af den vittra krets, som bildades
kring ”herdinnan i Norden”, livari Creutz, Gyllenborg m. fl. på moders-
målet föredrogo sina skaldekväden. Med samma behag som de, ehuru
på latinsk vers, uttryckte han de sköna tankar, hvarmed de då tjusade
svenska öron. Och hans latinska öfversättningar beundrades ej blott
kring Mälarens stränder, utan äfven i utlandet läste man med samma
känsla ”Tåget öfver Bält” och ”Ode öfver ett goclt hjärta”, båda om-
klädda i Ovidius’ harmoniska språk, såsom framgår af liofrådet Mi-
ehaelis recension af desamma i Göttingen Anzeigen 1T58. \. Dalin
önskade då få se sin hjältedikt. ”Den svenska friheten” i latinsk dräkt,
hvarför han anmodade Ä. att öfversätta densamma, hvilket skedde,
hvarefter skalden själf erkände ”sit Poerne hafva vunnit både i styrka
och behag”.
1758 var en adjunktur ledig i filosofiska fakulteten. På förslaget
uppfördes Floderus, Älf och Arrhenius, alla tre goda vänner. De reste
i samma sällskap till Stockholm, begärde och fingo gemensamt företräde
hos kanslern, inför hvilken hvar och en erkände de andras företräde
och båda förordade Floderus till platsens erhållande, hvarigenom de
uteslöto sig själfva från platsen. Kanslern, som rördes af vännernas
ädla handling, förenade sig med de två att utnämna F., och beklagade
sig ej kunna belöna de båda andras förtjänster och tänkesätt. — När
Gustaf (III) som kronprins besökte Upsala s. å., var det Alf, som fick
i uppdrag att tolka det ”Academiska Samfundets glädje” öfver ”Dess
höge Cantzlers” besök, hvilket han gjorde i det högstämda skalde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
