Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 11. Gymnasium i Linköping - c. Lektorer i historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lektorer. Å
309
i början och en tid bortåt ge ut Episkopala gracer såsom Probst-Titlar
&c. Träffar det en, som varit med dig, så upväckes misstanke om väld
- en, som varit Dig emot, så skrika dina tillgifne, anse Dig som Po-
liticus, och fördöma sin egen Politique at ej ha varit stridige. Låt
eftersvallningen af den Orage som alltid åtföljer desse slags val lägga
sig först. — Bägge partierna andas än hämd och missnöje. - Bägge
önska att genom Biskopen kunna belöna eller straffa. Tro och bevilja
ingendera. Detta verkar öfvertygelse och oväldighet och sedan kan en
billig grace för eho som förtjent den, utdelas utan misstanke. Jag har
hört en och annan af dina verkliga vänner vilja råda Dig för at störa
misstanken om nepotismen at häldre något choquera eller vägra din
slägt sine petita. Jag har ej samma tanke. Ho ser icke häruti en po-
litisk affectation — och huru hårdt vore det att förlora rättvisan för
tillfälligheten att vara slägt med Biskopen. — Rättvisan är altid den-
samma: til hänne ha alla människor samma rätt.
Jag ville och kunde skrifva mer — men jag tröttar dig–––––-
Gå, min fordna Bror Jacob, denna stråt til det ställe, der du skall
mörkna eller ljusna, vördas eller föraktas, förbannas eller välsignas.
Jag besvär Dig ur svallet af mitt hjertas känslor för Dig åtfölja mina
ärliga afskedsråd. Hvad glädje! Hvad själ-fyllande förnöjelse at i
förlusten af en gammal vän och Camerad återse en Chef, som fullföljer
Stiftets nu vundna anseende, vinner allas kärlek och med ett varsamt
mod bereder sig nationens aktning och framtida berömelse. — Gå, Ja-
cob, nu ifrån mig. Låt ljudet af din Harlingsons sista ord följa Dig.
Och härmed bryter jag, min käraste Bror Jacob Lindblom, med ett af-
skedstagande hjertas öfverbräddade känslor våra gamla Titlar. — Ve
mig, om jag ej med samma ärlighet i hjertat lefver och dör
Högvördigste Herr Biskopens
Linköping d. 25 Ödmjukaste Tjänare
Dec. 1786. S. G. Harlingson.
Detta långa bref, som bevisar H:s okruserlighet och liersklystnad,
var ej af behofvet påkallad t, ty L. blef en synnerligen duglig stiftsshef.
När H. såsom deputerad från stiftet bevistade jubelfesten i Fpsala
1793, där han hade sin plats i det utskott, som skulle öfverse den nya
profpsalmboken, författade han Epistlar till de jubikeer, hvilka i hand-
skrift förvaras i Ivungl. biblioteket. Vi anföra därur utan några kom-
mentarier: ”1 dag började de publique lögnerna i prosa och vers, äfven
de hel. öfverläggningarnes, men som vi äro skaffare till Guds hemlig-
heter, thy vågar jag icke heller sådant yppa för den profana verlden,
som genom fördomar och mysterier och hemligheter bäst håller sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
