Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Gullbergs och Bobergs kontrakt - 1. Vreta Klosters pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vreta Klosters pastorat. 135
högt och allvarligt om sitt ämbete, och blef han än ej någon i egentlig
mening folklig präst på annat sätt, så var han dock för sina konfir-
mander en mycket kär lärare, liksom hans anderika och lärorika för-
kunnelse af ordet begärligt mottogs af tacksamma åhörare såväl inom
hans församling som inom ämbetsbrödernas krets.
Med på senare åren högst försvagad syn såg han världen såväl i
bokstaflig som öfverflyttad mening ganska mörk. Det som därunder
upplyste hans lif, var väntan efter att få skåda Herrens klarhet.
Särskildt voro de tvänne sista åren en mycket svår lidandets tid,
men under hvilken alltmera af det gamla föll bort, och så stod han i
stället försonlig och mild, stod som en fattig, syndig människa, bedjande
att alla måtte så förlåta honom, som Gud genom Kristus hade förlåtit
honom.
”Af nåd” voro de sista ord, med hvilka hans ande vid den tidiga
morgonklämtningen flyttade hädan från denna lidandenas, missräk-
ningarnes och slitningarnes värld upp till fridens, hvilans och harmo-
niens.”
Såsom följer af ofvanstående biografi, var Doktor Stenhammar
minnestecknare vid tvänne af våra prästmöten. Om hans minnesteck-
ningar förra gången säger M. J. i Teologisk Tidskrift 1883, sid. 162, —
–––-”att — om dem torde utan öfverdrift kunna sägas, att de utförts
med verklig mästarehand”. Och häri är instämmandet allmänt.
Däremot böjdes en nästan lika enstämmig protest mot såväl tonen
som innehållet i hans vid det senare tillfället framförda minnesteck-
ningar, och särskilt väckte det skarpa gissel han svängde öfver hvad
han kallade ”borgerliga” präster ej ringa anstöt.
Utan att närmare inlåta sig på den polemik, som häraf framkal-
lades. må till belysning af prästerskapets yttre ställning vid denna
tid ett ord sägas.
Under Doktor S:s ungdomstid, ja ända in på 1870-talet funnos i
ej ringa antal präster med goda såväl teologiska som klassiska studier,
hvilka efter vunnen promotion i sin ungdom börjat sin bana vid något
af stiftets läroverk och somliga t. o. m. varit lektorer vid Linköpings
gymnasium. Med en väl vitsordad pastoralexamen och lärareverksam-
het och med rätt till dubbla tjänsteår, fingo de lätt förslag till stiftets
mera indräktiga pastorat, och i allmänhet goda predikanter efter den
tidens måttstock, fingo de också vanligen det sökta pastoratet. \ anda
från skolan vid oinskränkt makt och myndighet, herrskade de med
samma myndighet äfven öfver sina församlingsbor. Dessa sågo äfven
upp till dem med vördnad, enär de oftast med stor skicklighet skötte
såväl expeditionsgöromålen som genom sockenstämman församlingens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
