Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Gullbergs och Bobergs kontrakt - 7. Klockrike pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 Gullbergs och Bobergs kontrakt.
—. Men sådan var icke den urbanitet, som hos prosten G. utgjorde ett
särdeles framstående drag. Så mycket var det dock visserligen, att ”de-
corum” i den förut angifna bemärkelsen för honom betydde icke litet
och satte sin prägel så väl på hans egen person, som på allt hans verk,
när helst och hvar helst han bland oss uppträdde, bodde och arbetade.
»
Jag kan inskränka mig till att endast påminna om den ordnings-
fulla prydlighet, som prosten G., deruti ock utan tvifvel särdeles kraftigt
biträdd af sin senare, i detta så väl som i annat med honom mycket sam-
drägtiga, hustru, omkring sig utbredde och skapade i båda de kyrko-
herdeboställen, öfver hvilka han fick disposition, samt huru han ingen
rast gaf sig, förr än han på båda dessa ställen genomfört detta sitt
verk, och för det ändamålet inga kostnader sparade. Jag föreställer mig,
att särskildt Klockrike prestgård, när den af G. tillträddes, alls icke
var så särdeles prydlig, allra minst rätt tilltalande för den, som kom
dit från det så natursköna och då nyss alltigenom nybyggda kyrko-
herdebostället i Kristberg. Det behöfdes nog en G:s ordnande förmåga
och utpräglade prydlighetssinne, för att förvandla detta förstnämnda
bostället till en sådan behaglig oas, som det nu är på den alls icke fagra
Ivloekrikeslätten, och till ett så i hvarje vrå beqvämt och välordnadt
hem, som det under de Grewellska makarnas händer snart blef.–––––-
Sent skola — vi, Gullbergsprester, förgäta de många och angenäma da-
gar och stunder, som vi fingo tillbringa i detta vårt kontrakts-prostfolks
i alla afseenden så behagfulla och ståtliga — ja i någons tycke kanske
t. o. m. nog mycket ståtliga och ymniga — prestgård, der vi alltid möt-
tes icke blott af en så utsökt artighet och belefvenhet, utan, hvad ännu
bättre var, derjemte alltid af en rätt innerlig och upprigtig hjertlighet.
Han hade, så har jag sagt, i sitt yttre en ståtlig, om man så vill,
t. o. m. styf och militärisk hållning; men där bakom fanns ett lifligt
och varmt klappande samt ganska ömt och finkänsligt hjerta. Håll-
ningen var krigisk, men mannen var icke en stridens, utan en fridens
man. Han värderade högt den vänsälla friden; han gjorde mycket för
dess skaffande och vidmagthållande bland hög och låg i sin omgifning,
och var villig att för det ändamålet frambära betydande offer. Ända
derliän var han en fridens man, att han, för att afvända strid, stundom
kanske gick nog långt i efterlåtenliet t. o. m. der, hvarest man ville
tycka, att embetet, särskildt prostembetet, kunde kräfva, att man utan
tvekan sloge till — och det är ju, — ingalunda så lätt att vara så stark
och oförfärad, som man bör, t. o. m. då — man handlar å embetets väg-
.nar, helst om man efter kärlekens art gerna hoppas allt godt och gerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
