Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 1. Risinge pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
676 Bergslags kontrakt.
stundom äfven vanmäktigt arbete. Det tillhör missionens och Stiftel-
sens sanna vänner att liafva ögonen öppna för detta förhållande.
2. Stiftelsen vänner äro i allmänhet, det skall villigt erkännas,
trogna och pålitliga samt sådana, som vilja fasthålla vid det goda!
gamla konservativa i detta ords vackra mening — men de äro ock
mångenstädes allt för litet företagsamma och synas tro, ätt allt är godt
och väl, endast man hyser välönskningar för Stiftelsen och dess verk-
samhet. Då man t. ex. läser förteckningen öfver provinsombuden, hvilka
ju icke åro få, måste man ovilkorligen fråga sig själf, om det skulle
vara alldeles omöjligt, att dessa, med en liten kraftansträngning för
egen del och med öfriga vänners tillhjälp, skulle kunna hopsamla de
icke så synnerligen stora summor, som kräfvas för att missionen inom
de olika grenarna skulle kunna utvecklas utan att behöfva skuldsätta
sig. På den frågan måste vi alldeles bestämdt svara nej. Men kan nu
verkligen med en liten kraftansträngning å vännernas sida mera, ja
mycket mera åstadkommas, då bör .man ju ock bemanna sig, med friskt
mod gripa verket an samt icke gifva sig öfver för en och annan svårig-
het, som kommer att möta. Låtom oss därför tillropa oss själfva ocli
hvarandra de maningsord, som återfinnas i Ebr. 12:12: bStärken edra
slappa händer och maktlösa knän!’”
Hy ad X. här kräfver af Stiftelsens vänner liksom i sitt testamente
til] dem, det höll han för egen del såsom kyrkoherde här. Han glömde
aldrig Stiftelsens mission. Det rum, där han brukade förrätta vigslar
och barndop, kallades ”missionsrummet”. Där hade han öfverallt på
väggarna taflor med motiv från hednavärlden samt porträtt af missio-
närer och ledande missionsmän. Såsom församlingslärare sökte han
att väcka och stärka missionsintresset. Hvarje år anordnade han i
kyrkan en större missionsfest med predikan, sång, föredrag och diskus-
sion. Medhjälpare därtill, såväl präster som lekmän, letade han upp
från flera håll. Dessa missionsfester, som vanligen höllos i Augusti,
yoio mycket allmänt besökta, så att det stora templet vanligen var
öfverfullt. Den nitiske läraren och missionsvännen talade allt emel-
lanåt om missionens heliga sak, spridde missionstidningen och anord-
nade arbetsföreningar för missionen för att väcka intresse för och un-
derstödja densamma.
Det var alltid en hjärteangelägenhet för N. att tillgodose de and-
liga behofven inom församlingen. Han sökte ena och sammanhålla alla
till buds stående krafter. Därvid trädde hans verkligt kärleksfulla,
fridsamma och ödmjuka sinne tydligt i dagen. Här handlade han ock
eftu ett uttalande af sig själf: ”De sanna troende få icke draga sig
undan löi lnarandra, icke upptaga tiden och förbittra umgängeisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
