Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 3. Hällestads pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
726 Bergslags kontrakt.
klangfull. Föredraget, som var lifligt, klart ocli lättfattligt, slog an
på allmogen, som genast var på det klara med, sedan de hört hans prof-
predikan, att ”den skulle det bli”. Det fanns emellertid i socknen
flera herremän, som föredrogo en annan af de sökande, och enär de
voro i minoritet, sökte få en del af bönderna på sin sida genom att
varna bondgubbarna för ”Gefleprästen”, ty han är så ilsken på bränn-
vin, att han tar flaskan ur näfven på er och slår henne i väggen”, hvar-
efter en af dem tittade upp och sade: ”Åhå, han får väl fäles vackert.”
Bönderna segrade vid valet, och E. glömde aldrig, att det var ge-
nom dem, han vunnit sin befordran hit. Då en af sockenherrarna en
gång förebrådde honom, att lian ställde sig på böndernas sida, svarade
han därför: ”’Det är ju i sin ordning. Bönderna ha satt mig hit.” Men
detta må ej förstås så, att han var böndernas ödmjuke tjänare, ty han
böjde sig lika litet för folkviljan som för de maktägande, när han hade
rätten på sin sida.
När han kom hit, funnos här 220 brännvinspannor och flera krogar,
både öppet och i smyg. Midt för hans boställe var en krog, och på den
ruskiga bygatan raglade druckna, äldre och yngre, ofta midt på ljusa
dagen i sällskap med svinen, som bökade upp vägkanterna. Ja, t. o. m.
i prästgården hade under hans företrädare brännvinspannan varit i
gång på själfva — Långfredagen.
Befolkningen i Hällestad hade den tiden namn om sig att vara
synnerligen hård, rå och stridslysten. Det behöfdes kraft, både andlig
och världslig, för att råda bot härför och skapa andra förhållanden.
E. grep sig genast an härmed. Han öfverraskade snart sina socken-
boar med ett nykterhetsföredrag, hvari han i skarpa ordalag skildrade
tillståndet i församlingen i detta hänseende. Efter detsamma samlade
sig gubbarna på kyrkbacken, då det hette: ”Hade vi trott honom om
det här, skulle han allt fått stanna, där han var”. Men då tog en af
socknens stöttepinnar till orda och sade: ”Så där ska vi inte säje, go’
vänner, för prästen hade rätt i hvart eviga ord — men inte för att jag
tänker rätte mej ättert.” Det stannade emellertid ej härvid, ty på sön-
dagseftermiddagarna begaf han sig till krogen midt för prästgården,
där han höll nykterhetsföredrag för dem, som där voro samlade att
förlusta sig. Den sortens aftonsång blef emellertid ej vidare omtyckt,
ty så snart E. sedan visade sig på gården där, rusade kroggästerna ut
och gömde sig bakom knutarna. En gång togo några af dem mod till
sig och följde E. till hans gårdsgrind, där de anföllo honom. Det dröjde
dock ej många sekunder, innan den främste angriparen låg raklång
på landsvägen, hvarefter de öfriga togo till flykten. En afskedad för-
supen postmästare, som bodde i närheten, brukade ligga i sitt fönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
