Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 3. Hällestads pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hällestads pastorat. 729
tillfällen sade han dem i kraftiga ordalag sin mening rent ut i denna
fråga.
Konfirmationsundervisningen beredde honom både glädje och sorg.
De unge kunde på långt när ej ana, huru varmt han bar dem på sitt
älskande hjärta, livilken fröjd, som uppfyllde honom vid hvarje lofvande
tecken, och den bedröfvelse, han kände, när han nödgades visa ifrån
någon. Och när han några år därefter t. ex. vid ett husförhör träffade
något af sina f. d. läsbarn, soin förkofrat sig, huru glad blef han ej då!
Hans undervisning var enkel och klar; och han sökte nå ej blott för-
ståndet utan ock hjärtat.
Husförhören tyckte han mycket om. Där fick han fatt på sina
sockenboar ej blott under förrättningen utan vid de sedvanliga midda-
garna. Då samlades de omkring honom, och han fick i ro språka med
dem om både andliga och världsliga ting. Stundom använde han
dessa tillfällen för att påpeka något särskildt i den trakten gängse ondt
och brukade då ej skräda sina ord.
Skolväsendet låg E. varmt om hjärtat. Det var en hjärtefröjd för
honom livar gång ett nytt skolhus byggdes och en ny god lärare blef
antagen. Längre fram ansåg han, att folkskolan råkat in på villospår,
då allt flera ämnen infördes där, hvilka hvarken voro lämpliga eller be-
höfliga, helst som detta skedde genom att undantränga kristendoms-
undérvisningen. Det var så mycket lyx och flärd och fjäsk, menade
han; folkskolan hade blifvit en af tidens käpphästar; man täflade om
att öfverhopa den med oandvändbara ämnen. Och denna sin mening
sade han rent ut både till inspektörer och andra, ofta i form af bitande
skämt.
Som docent i Upsala öfversatte han följande klassiska arbeten
från grekiska: Polybii från Megalopolis Historiska arbeten, Sthlm 1833,
1834; Sophokles Sorgespel (Antigone och Qvinnorna i Traclns), dito
1834 och senare: Plutarchos Jemförande lefvernes beskrifningar, dito
1842_1845, hvilka alla hafva ett blifvande filologiskt värde. Han var
ock en framstående homiletisk skriftställare. Hvem bland prästerska-
pet känner ej nedannämnda förträffliga arbeten: Predikningar öfver
Svenska kyrkans nya högmessotexter, l:sta årg., Sthlm 1865—18G6,
2-dra uppl 1875—1876; öfver 2:a årg., Sthlm 1869; öfver Svenska
kyrkans evangelier, Sthlm 1876-1877; Samling af predikningar öfver
Svenska kyrkans epistlar, kompletterade af hans svarson F. Hammar-
sten, dito 1893 samt Vid Herrens bord, Sthlm 1883 och Mmne Iran
konfirmationsdagen, dito 1887.
Han älskade varmt sin församling, och det var honom svart at
lämna den, hvilket dock måste ske, då han såsom ledamot i praste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
