Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hortus Uplandicus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*5
håll (se t. ex. sid. 9, not 2) kan Adonis Uplandicus ställas vid sidan
af de bästa och fullkomligaste i afseende på formen, väldet öfver
materialet och själfständigheten i uppfattning, och den är långt
öfver-lägsen alla dylika arbeten, som förut skrifvits inom vårt land. Det
lider intet tvifvel, att Linnés samtida, både hans lärare och hans
»discentes» (åhörare) i den botaniska trädgården, hyst denna mening
om hans förstlingsskrifter; och det kan ej heller betviflas, att Linnés
namnkunnighet såsom botanist och lärare samt naturhistoriens därmed
förknippade uppblomstring i Sverige tagit sin början vid den tid, då
Hortus och Adonis Uplandicus spredos genom afskrifter och blefvo
allmännare bekanta.1
Det återstår oss dock ännu att fasta vår uppmärksamhet vid
den märkligaste företeelsen i denna skriftserie, tillika en af de
märkligaste i alla tiders botaniska alstring: det nya system, som Linné
tillämpar från och med Hört. Upl. 3. För att kunna följa uppkomsten
af detta verk och förstå dess innebörd skola vi öfvergå till Linnés
rön och tankar om »Nuptiæ plantarum» och förflytta oss tillbaka ett
par år i tiden.
»Nuptiæ plantarum.»
Allmänt bekant torde en tilldragelse vara, som Linné helt kort
och på sitt osminkade språk berättar i sina egenhändiga
anteckningar 2 framställer såsom en tillfällighet, men som blef af den största
betydelse för vetenskapen genom den riktning, som hans forskningar
och tankar därigenom erhöllo: Linné fick kännedom om en
framställning af blommans byggnad efter nya synpunkter, nämligen
befruktningsdelarnas funktion, skrifven af Vaillant, Tourneforts efter
trädare i Paris (1669—1721).8 Ej långt därefter (under år 1729) hade
han genom flitiga iakttagelser öfver blommornas ståndare och pistiller
själf funnit, att de »icke voro mindre skiljaktiga än petala
(kronbladen4) och att de voro de essentiellaste delar i blomman». Linné
1 Den store Rudbecks (Olof Rudbeck d. ä:s) om lärdom och forskningsflit
vittnande »Hortus botanicus, 3» (Uppsala 1685) är blott en alfabetisk lista af latinska
och svenska växtnamn (120 små oktavsidor, hvarannan latinsk, hvarannan svensk);
2 sidor upptagas af en beteckningsförklaring, afseende växternas nytta och
användning.
* Utg. 1823, sid. 15.
* S. Vaillant, Sermo de structura florum, horum differentia usuque partium
eos constituentium, Leiden 1718. Linné fick kännedom härom genom en recension
i »Acta Lipsiensia».
4 Linnés store föregångare Tournefort, om hvilken Linné själf säger (iClasses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
