Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hortus Uplandicus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6
hade härmed kommit in pä tvä viktiga områden af sin vetenskap:
dels hade han börjat begrunda ett af de nya spörsmål, som nu arbe*
tade sig fram i vetenskapen, nämligen teorien, att växtlifvet hyste
inom sig en motsats mellan skilda kön liksom djurlifvet, och att
blomväxternas befruktningsorgan voro att söka hos ståndare och
pistiller;1 dels hade han börjat rikta sin forskningsflit på
undersök-ningar af de partier hos växterna, som allt ifrån Gesner och
Cæsal-pinus och ända till våra dagar befunnits oumbärliga att känna för
växternas systematisering på ett naturligt sätt: fortplantningsverktygen,
blomdelarna eller med den tidens uttryck tfruktifikationem.* En del
af hans resultat på det sistnämnda området hafva vi redan lärt känna
i hans ungdomsskrifter (se ofvan sid. 12). Ett resultat åter af hans
nyvaknade intresse för växternas sexualitet är den lilla skrift, som
han författade i slutet af 1729 och den i januari 1730 tillägnade
O. Celsius d. ä. under titeln Prœludia Sponsaliorum Plantarum
(Förberedelserna till växternas biläger).* Dennas innehåll återkommer i en
annan skrift, som under namnet Dissertatio botanico-physica de nuptäs
et sexu plantarum (om växternas bröllop och kön) uppvisades för
K. Vetenskaps-societeten i Uppsala den 25 april 1730. En afskriftaf
denna senare upptäcktes i Uppsala omkr. 100 år efteråt och publicerades
af J. A. Afzelius under titeln Caroli Linnæi Extrcitatio botanico-physica
de nuptäs et sexu plantarum* Denna lilla förstlingsuppsats pi den
allmänna botanikens område erbjuder läsaren mycket nöje genom sin
klara och öfvertygande framställning och sitt vackra språk, som ofta
plantarum): »ingen har uträttat mera i den botaniska systematiken», grundar sitt
system i främsta rummet på blomhyllets form och byggnad.
1 Se R. J. Camerarius, De sexu plantarum epistola (bref om växternas kön),
1694; öfversatt under titeln Ueber das Geschlecht der Pflanzen af M. Möbius i
Ostwalds Klassiker der exakten Wissenschaften Nr 105, 1899; se äfven F.
Danne-mann Grundriss einer Geschichte der Naturwissenschaften (2:e Auflage, 1, 1902,
sid. 124).
* Cæsalpinus (1519—1603) är den förste, som uppgjort ett växtsystem och
har till indelningsgrunder frukten och fröet. »Prima vera et solida Botanices a
fructificatione desumpta fundamenta jecit Cæsalpinus» (Linné, Classes plantarum,
sid. 1).
• Närmast föranleddes han härtill af en akademisk disputation af filologiskt
innehåll, kallad »De Nuptiis Arborum». De många misstagen och föråldrade
meningarna i denna drefvo Linné att visa »rätta sammanhanget af Sexu Plantarum
efter botaniskt sätt», d. v. s. ämnets botaniskt-naturhistoriska innebörd, med
utelämnande af de gamla gängse benämningarna »mas» och »femina» på vissa växter,
äfven då detta ej hade med sexualiteten att skaffa.
4 Uppsala 1828, 50 sidor oktav, svenska och latin. Linné hade vid
författandet däraf enligt sin egen försäkran ej ännu sett Vaillants »Sermo de structura
florum» i original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
