Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordines naturales
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
äro nu 3, och deras motsvarighet finna vi ännu i de nyaste
naturliga systemen. Linnés Monocotyledones, Ordo 1—11 (utom hälften af
Ordo 11) äro desamma som ännu så benämnas; hans Dicotyledones
likaså (den forna kryptogamen Ficns ställer han nu mellan Cecropia och
Dorstenia i Ordo 53 Scabridæ1), och Acotyledones äro Filices, Musci,
Algæ, Fungi. Däremot har Linné alldeles utelämnat fröets inre
byggnad såsom vidare indelningsgrund, emedan han på detta område
saknade tillräckliga iakttagelser.
Linnés växtförråd var icke stort i jämförelse med en senare
tids, men hans naturuppfattning var omfattande och genomträngande,
och hans naturliga familjer äga en sanning och verklighet, som om
han genom förutseende och inre förvissning gått den induktiva
undersökningen i förväg. Man har om Linné sagt, att han vunnit sitt
stora inflytande därigenom att hans verk var afpassadt efter den
tidens kunskapsmått, under det andra, t. ex. BufFon, gingo oförstådda,
emedan de voro före sin tid i sina idéer och sin forskning.2 En del
häraf är sant, Linné hade en beundransvärd förmåga att genom sitt
okonstlade och oöfverlagda framställningssätt vinna sin samtids öra
för de sanningar, han förkunnade, men lika sant är också, att han
i många afseenden stod långt före sin tid. Sä gick han långt
framom sin samtid i sina iakttagelser öfver växtlifvet, ett studium, som
först långt senare skulle vinna någon större anslutning; och likaså
kunde det naturliga systemet på hans tid endast af mycket få fattas
och behj ärtas. Af Linnés lärjungar hafva endast två ägnat ett mera
grundligt studium däråt: Fagræus, som enligt Linnés utsago höll på
i tre års tid med att söka en klav till Linnés naturliga familjer,3 och
Giseke, som utgifvit Linnés föreläsningar. Såsom denne senare har
anmärkt, förklingade den anmaning ohörd, som Linné riktat till hvarje
botanist: »Den som grundlägger naturliga släkten, han bör öfveralltj
där det kan ske, göra de naturliga familjerna tydligare och trognare»,
och icke ens de botanister, som vid den tiden uppställde talrika
släkten under sina resor (Forskåhl 44, Forster 73, Aublet 179), angåfvo*
hvar ett nytt släkte skulle hafva sin plats, »utom svenskarne
Thun-berg och Swartz».
Samtidigt med Linnés förarbeten till det naturliga systemet
arbetade hans vän Bernard de Jussieu i samma riktning och uppnådde
1759 ett så likartadt resultat, att dess ursprung från Linnés Frag-
1 Se närmare härom Spec. plantar., ed. 2, sid. 151$.
2 Se t. ex. Osborne, From the Greeks to Darwin, 1894, sid. 130.
3 Prælectiones, sid. XIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
