Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtlifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
o. dyl.; en del rörelser synes han tillskrifva olika behof under växtens
olika åldersstadier.
— Exempel på nutationer (autonoma, ur inre grunder framgående
tillväxtkrökningar) fann Linné hos många blomskaft och
blomställningar, som »luta» (»nutant») före blomningen och sedan resa sig
upp, t. ex. Crepis foetida. Om Claytonia (»Limnia vulgo», K. Vet
Ak:s Handl. 1746, sid. 132) berättar han, hurusom blomskaften a) äro
nedböjda före blommans utslående, b) räta upp sig samma dag som
blomman slår ut, c) böja sig ned så snart blomningen är förbi och
förblifva så till dess frukten mognat, d) räta upp sig dagen innan
fröhuset öppnar sig och fröna utsläppas. Valantia articulata och
cruciata (Hört. Ups. 303) böja efter blomningen fruktanlagets skaft
ned under bladens skugga »på det att fruktanlaget ej må ses af5
fåglar och bortplockas». »Blommorna söka gömma sina fruktanlag
(»genuina»), liksom insekterna sina ägg» (Somnus plant., Am. ac. 4).
Ononis crispa (Spec. plantar.) »kröker blomskaftet efter blomningen
så starkt tillbaka, att frukten närmas intill stjälken». »Att
blommornas lutning beror på deras tyngd, skall ingen tro» (Sponsal.
plant.);-»ty frukten, som är ännu tyngre, kan sitta på ett upprätt skaft».
— Blommornas (och blomkorgarnas) ’öppnande och slutande
(delrörelser, som numera tillskrifvas växlingar i ljusstyrkan eller
värmegraden, och som pläga kallas »tillväxtkrökningar») har Linné genom
många exempel iakttagit och beskrifvit. I Gotländska resan (tryckt
1745), sid. 298, berättar han följande om Ålisma rammciiloides: »Strax
före middagen (20 juli 1741) sågom vi hela bäcken på ett ställe stå
hvit af hennes blommor, men kl. 7 eftermiddagen, då vi åter sökte
henne på samma ställe, var hon alldeles försvunnen» (jämför härom
i Flora Suecica, ed. i och 2!). Under Skånska resan 1749 gjordes
samma iakttagelser på Anemone nemorosa (»hvitsippan sågs maj 4
tillsluten för regnets skull») och Bellis perennis (»tillsluter hvar afton
sina blommor»). Mesembryanthemum pomeridianum har fått sitt
artnamn af följande orsak (Spec. plantar., ed. 2, sid. 698): »Blommar
under eftermiddagstimmarna kl. 1—6 (»horis pomeridianis»), såvida
ej regn påminner blomkronan att sluta sig, eller en blomma af högre
ålder håller sig längre öppen». Redan i Flora Lapponica, sid. 222,
har Linné lämnat följande förklaring till hyllebladens tillslutning:
»Nästan alla blommor sluta sig vid instundande regn, liksom om de
visste, att vattnet stör generationsakten genom att hopgyttra eller
bortskölja alstringsmjölet (»coagulando vel diluendo farinam
geni-talem»), då de däremot efter fulländad generationsakt ej visa några
tecken till att vilja sluta sig.» — Jämför härmed Sponsalia plant.:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
