Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtlifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i<>3
»Flores antheris tectis nunquam noctu complicantur, e. gr. Diadelphia».
— Efter dylika iakttagelser öfver »vigiliæ florum» uppställde Linné
<itt *horologium florœ* eller »blomsterur»; Philos. bot., sid. 272—
274. Linnés iakttagelser i detta afseende äro ej blott tillfälliga. Han
omtalar åtminstone i ett fall sitt tillvägagångssätt, näml. under
Skånska resan, den 11 juli 1749: »Blomster utvakades, att på dem se,
hvad timme de sig öppnade eller tillslöto och att därmed fl i stånd
det Horologium Floræ, på hvilket jag i flera år arbetat och genom
hvilket man må kunna på villa marken, fast under mulen himmel,
säga så noga tiden, som af något ur. Crepis scanensis (= biennis)
begynte öppna sin blomma hvar morgon kl. 6 och alla blommorna
voro kl. 6 Va utslagna. Leontodon (hispidum) öppnade alla sina
blomster emellan 6 och 7 om morgonen. Crepis begynte om aftonen sluta
sina blomster kl. 6 V2, och inemot kl. 7 voro alla tillslutna, men
Leontodon tillslöt alla sina blomster mellan kl. 5 och 6 om aftonen.
Rön anställdes med samma blomster, som sattes i vatten i ett glas
och bevakades inom hus; då Crepis hade utslagit sina blommor kl.
6 V2, men Leontodon icke förr än kl. 7 om morgonen. Crepis
tillslöt sina blomster om aftonen kl. 7, men Leontodon kl. 6.»
—Blommornas och blomkorgarnas vändande mot solen under dagens lopp
(ett fenomen som beror på ljusets riktning) har Linné likaledes
omtalat, t. ex. Arnica montana (Västgötaresan sid. 15), Sonchus arvensis
(Sponsal. plant., Am. ac. 1).
Växternas tsömn*, d. v. s. bladens förändrade läge under
natten, har uti Linné sin egentlige upptäckare och har af honom för
första gången framställts. Iakttagelser däröfver funnos visserligen,
men ytterst fa, hufvudsakligen af populär art, och omtalade i mycket
spridda meddelanden. I Linnés skrifter träffar man ett meddelande
därom redan 1737 i Flora Lapponica, sid. 222, under Trifolium repens,
af hufvudsakligen följande innehåll: »Allmänheten plägar af denna
växts utseende, liksom af en barometer, sluta sig till ett förestående
oväder, ty i torr luft sänker den sina blad, men då det blir fuktigt i
luften höjer den upp dem ... På samma sätt sluta Mimosæ, Cassiæ,
Bauhiniæ, Parkinsoniæ, Guilandinæ m. fl. hvarje afton sina blad, ehuru
det i växthuset ej då blir kallare, än under dagen. Hvaraf kommer
då denna förnimmelse? Hvilken förändring i luften under natten,
förutom frånvaron af solvärmen och ljuset?» Linné talar sedan ej
mera härom förr än 1746,* men mer utförligt först 1755 i Somnus
plantarum, Amoen. acad. 4. Sistnämnda år inträffade det, att Lotus
1 Se Linnes Sponsalia plantarom 1746, $ 4, † (Amocn. acad. i).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
