Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Carl von Linné såsom geolog
- 1. Frågan om "vattenminskningen" eller fastlandets tillväxt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afbildar (fig. 1) en »hvit gråsten», som innehöll »3 stycken 4-kantiga
stora ruter af svart gråbärg, liksom af en konstig stenhuggare
inlagde, dock gå desse genom hela stenen, hvilket syns på ena
ändan, der han är afslagen» [basiska utsöndringar i Uppsalagraniten?],
m. m.
Det torde för öfversiktens skull vara lämpligast att i det
följande sammanföra Linnés geologiska iakttagelser och uttalanden
efter de ämnen de behandla, och jag skall därvid göra början med
1. Frågan om ”vattenminskningen” eller fastlandets tillväxt.
I skildringen af Lapplandsresan föreligger följande iakttagelse
från Helsingiand:
»Vid Njutånger allt intil Brinstad såg jag här och där på
vägen en violet lera, hvilken var brukt till brodning ... Emellan Iggsunds
gästgifvaregård och Hudviksvald såg jag samma violetta lera ymnogt,
jag fick se henne i mografvarne göra ett stratum ... Uti denna lera
lågo små hvita conchæ læves helt hele [Tellina baltica], men det
violetta, då jag examinerade dess particlar, tycktes det mig vara
bruna conchæ, som finnas ymnogt vid hafsstranden [Mytilus edulis].
Tror alltså jag fast, att alla de dälder och kärr hafva varit hafvet
och att öfversta af berget fordom varit klippor.»
Detta citat har sitt särskilda intresse, emedan det är det första
ställe, där Linné anför en egen iakttagelse som bevis för ett
forntida högre vattenstånd. Att han skulle vara särskildt intresserad
af frågan om »vattenminskningen» är ju för öfrigt tydligt, om man
erinrar sig hans nära förbindelse med Anders Celcius, som året
förut (1731) till ledning för eftervärlden låtit inhugga ett vattenmärke
på ett skär i närheten af Gefle. I sitt tal om den beboeliga jordens
tillväxt (1743) återkommer Linné till här anförda iakttagelse: »Den
i Helsingiand vanliga snäckjorden är helt och hållet sammansatt af
brunaktiga skalbitar af en mussla med namnet Mytilus. Nu är det
emellertid allmänt bekant, att det ej är på torra landet utan i hafvet,
som dessa musslor hafva tillhåll.» Äfven i Oeconomia naturæ
(1749) talas härom: »De oräknelige Conchæ, som nu ligga till många
mil ifrån hafvet, som Helsingjorden intygar, hafva aldrig lefvat på
det torra utan i vatn.»
När jag i det följande i kronologisk ordning söker redogöra
för Linnés öfriga inlägg i fråga om ett forntida högre vattenstånd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linnegeol/0008.html
