Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Frågan om "vattenminskningen" eller fastlandets tillväxt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sålunda tillfälle att äfven inom anförda landskap samla rön och
iakttagelser. Då han öfver Kolmården kommit till Åby gästgifvaregård
gör han en träffande anmärkning: »Märckwärdigt war, at Kåhlmarden
som bestådt af idelige berg, här slutades på sidorna med sand
utan sten, då hela landet nedan före består af Lera. Mon icke hafwets
egen effect?» Frågan måste besvaras jakande, det gäller senglaciala
och postglaciala sand- och leraflagringar.
Det var dock på Östersjööarna, som Linné skulle finna de
tydligaste spåren af ett forntida högre vattenstånd. Han ger akt på
landtborgen på Ölands östra sida, huru den stundom utplattas och
endast kännetecknas genom sten och grusjord, han iakttager på öns
nordvästra del, huru »Hafwet upkastade liksom små Landtborgar til
30 alnars bredd och några famnars högd, et stycke utan för allmenna
Landtborgen, och det medelst stora handstenar, som här och där
ihophäftas med slake. Således tager landet nu som tilförna til i sin
widd och giör nya Landtborgar.»
Från Ölands norra udde anföres ett annat exempel:
»Neptuni åkrar får wi lof kalla ett fält, som låg 1/8 mihl ifrån
Torp in wid sielfwa hafsstranden, af et bysseskots bredd och några
bysseskots längd. Detta fält såg ut som åkrar i Skåne eller Upland,
där de wäl rygges, at watnet må afrinna; ja det war så likt, at man
kunnat heligt försäkra, det plogen och intet annat sådant kunnat
åstadkommit, om man icke rördt det med händerna, och märkt at
det war idel grus af sönderstött fliesesten, som stormen och hafwets
wågor kastadt långt uppå landet, men då watnet skulle tilbakas
rinna aldeles så skildt som en åker.» I beskrifningen säges ju ej,
om ryggarne äro parallella med stranden, men man kan ändock förstå,
att det måste vara fråga om en samling af små terassformigt öfver
hvarandra höjda strandvallar, sådana som Linné sedermera beskref
från Gotland, och i Oeconomia naturæ 1749 anföras dessa
»Neptuni lindar» såsom bevis på ställen, där hafvet fordom rasat. Professor
G. Holm, som besökt platsen, har konstaterat iakttagelsens
riktighet.
Äfven på ön Jungfrun eller, som den då kallades, Blåkulla,
fann Linné vittnesbörd om forna tiders högre vattenstånd. »Wid
stranden af sielfwa Klippan sågos diupa caviteter och aflånga canaler
af hafs wågorna borade och utgröpte; i högsta Bergsklipporna gingo
liksom wågor til ett teckn at hafwet här fordom rasat. Kullerstenar
lågo i stenrössior helt glatte, upkastade af hafs wågorne så långt ifrån
Wattubrynen, som en Karl kunde kasta en sten; ja i dälderna ofwan
för de störste bärg lågo äfwen dylika stenrössior, men med Lichene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
