Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Gråbergens bildning. — Västgöta fjällar. — Taberg. — Dalasandstenen. — Petroleum. — Försteningar i Dalarne. — Jättegrytor. — Åsar. — Mörkfläckig sandsten. — Nipor. — Märgelns igenkännande och ekonomiska betydelse. — Mariekor. — Torf. — Jordskott. — Bleke och kalkafsättning. — Flygsand. — Hafsbottnen vid långgrunda stränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
enstaka berghällarne, som äfven bestodo af samma mineral, icke
långt, och man kan på detta sätt förstå, huru Linné kommit till sin
egendomliga åsikt om gråstenarnes uppkomst. Man kan ju finna
det märkligt, att han ej öfvergaf denna när han lärde känna verkliga
berg af gråsten, men detta stod i samband därmed, att han antog
att bildningen skett nere i jorden. Att blocken nu förekomma
»liksom vårdslöst kringkastade» öfverallt på jordytan skulle ju enligt hans
åsikt bero därpå, att de genom inverkan af vatten frigjorts från
om-gifvande jord, och på samma sätt kunde äfven klipporna, »som
blif-wit wuxne neder i jorden, nu koxa så högt öfwer jorden», emedan
hafsvågorna «bårtgnagit den kringliggande jorden och gruset.» I de
blottade gråstenshällarne fann han följaktligen, såsom vi ofvan sett,
ett vittnesbörd om det forntida högre vattenståndet. Därtill kom ju
äfven, att han funnit »gråsten» (trapp) bilda det öfversta lagret i
Västgötabergen, »öfversta delen är Gråberg, hvilket genereras af
grus, och torde vara det samma, som upkastats af hafvet, då berget
begynte göra strand.»
Så egendomlig LINNÉS åsikt om gråbergens bildning än i våra
ögon måste förefalla, blir den dock förklarlig, om man, såsom här
skett, utgår från de i hans hembygd rådande geologiska förhållandena
och samtidigt erinrar sig, att någon petrografisk vetenskap vid denna
tidpunkt icke existerade. »Lithogenesien», säger han själf i
Västgötaresan, »är fuller en mycket enfaldig sak, men dock efter denna
tidens fa rön ännu nog mörk.»
Såsom redan förut i denna uppsats anförts, framhåller LlNNÉ
i sin instruktion för den resande naturforskaren, att »vid föremålens
beskrifvande bör han så efterlikna naturen, att den, som läser
beskrif-ningen, må tycka sig liksom hafva föremålen framför sina ögon».
Att Linné själf var en mästare i tillämpningen af denna regel är
nogsamt bekant, men jag kan det oaktadt, då urberget nu är på tal,
icke underlåta att anföra hans ypperliga skildring af hvad han kallar
»Västgöta fjällar».
»Westgöta fjällar får jag lof at kalla det land, som ligger emellan
Borås och Alingsås; emedan det aldeles liknar fjäll til stengrund,
bärg, däldar, gäsjord, sterilitè och brantheter, fast det är mindre högt,
än andre fjällar, ej eller reser sig så långt up, med mindre en
fullkomlig skog kan wäxa derpå. Högderne, och snart sagt, hela denna
traden bestod af wida och flacka bärg. Bär gen bestodo af en
gråsten, som war hopsatt af en småfjällig skimmer [Mica\ blandad med
små quarts gryn. Alla desse bärgen sluttade ät öster med ett sakta
affallande, men deremot woro de på wästra sidan styckevis afbrutne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
