Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Gråbergens bildning. — Västgöta fjällar. — Taberg. — Dalasandstenen. — Petroleum. — Försteningar i Dalarne. — Jättegrytor. — Åsar. — Mörkfläckig sandsten. — Nipor. — Märgelns igenkännande och ekonomiska betydelse. — Mariekor. — Torf. — Jordskott. — Bleke och kalkafsättning. — Flygsand. — Hafsbottnen vid långgrunda stränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
tillväxt säger, att »kalkbergen i Rättvik och. annorstädes i Dalarna
äro fulla af stenvandlade snäckor och ortoceratiter.» Beskrifningen
af kalkbrotten kan här förbigås såsom endast ägande lokalt intresse.
Detsamma gäller om slipstensgrufvorna mellan Skattungsbyn och Orsa,
hvilkas olika stensorter, de vid brytningen använda redskapen o. s. v.
beskrifvas.
I Dalaresan redogöres äfven för en jättegryta med dess
löpare vid Dalälfven, och densamma förklaras fullt riktigt vara
uppkommen »af ett continuerligt strömmens roterande». Äfven i
Västgötaresan omnämnas ett par jättegrytor i närheten af Göteborg.
»Jettegrytor sågos ett par ej långt ifrån hwarfwet, up i
bärgs-klipporna, knapt et par bysseskott ifrån hwarandra: de woro håler
swarfwade ned i bärget, såsom en Cylinder, af en alns djup, och lika
bredd; af dessa grytor war den ena på sidan af bärget, där det
något litet sluttade, men hålan hölt sig fierpendiculairt, utan afsigt
på sluttningen.»
Äfven i Skåneresan omnämnes en jättegryta, som
iakttogs på färden genom Småland, vid vägen mellan Hvetlanda och
Stockatorp: »Jetta-Brunn, sådan som i Westergötland kallas
Jettegryta (Westgöt. 147), sågs på en backe, som kallades
Jettebruns-liden, öfwer hwilken man reser förr än man kommer till Stockatorp;
här låg en Jette-gryta öfwerst i bärget åt sjö-sidan, af mer än en alns
djup och bredd, artigt utswarfwad. Om alla Jette-grytor äro
swarfwade af watten, som wi denna tiden föreställa oss, så måste
otwif-welaktigt denna gryta, som ligger så högt mot wattnet, wara flere
tusende år gammal.»
På en tid, då man ej hade kännedom om istidens tillvaro,
kunde ingen annan än den af LlNNÉ lämnade förklaringen gifvas,
och anmärkningsvärdt är hans framhållande af det för jättegrytorna
mest karakteristiska, d. v. s. deras lodräta ställning äfven där
bergytan var sluttande. Hvad han säger om den sist anfördas höga
ålder, bör ej heller förgätas.
Någon särskild uppmärksamhet åt våra rullstensåsar synes
Linné icke hafva ägnat, men att han insåg betydelsen af deras
undersökning framgår af hvad han yttrar om en rullstensås i Närke:
»Halmåsen sträkte sig långa stycket wid landswägen ifrån
Hardemo Kyrka rätt åt söder. När skall wäl en gång wåra Swenska
blifwa så upmärksamme, at de beskrifwa alla Sweriges åsar, och
derigenom lägga grunden för Pkycisis, til Sweriges första landande
och origine.»
En iakttagelse öfver sandstens b locken mellan Sörby och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
