Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Gråbergens bildning. — Västgöta fjällar. — Taberg. — Dalasandstenen. — Petroleum. — Försteningar i Dalarne. — Jättegrytor. — Åsar. — Mörkfläckig sandsten. — Nipor. — Märgelns igenkännande och ekonomiska betydelse. — Mariekor. — Torf. — Jordskott. — Bleke och kalkafsättning. — Flygsand. — Hafsbottnen vid långgrunda stränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3<>
Svinevad i Närke mä i samband härmed anföras: »Sandsten begynte
straxt infinna sig i lösa stenar, blandad med grå stenar, han kändes
lätteligen deraf, at han utantil war ljusgol, men inuti hwit och
tämme-ligen hård, samt bröt sig uti parallela tjocka lameller. På många
ställen fants denna sandsten med swarta fläckar, som innehöllo en
jernhaltig och lösare jord. Ofta fants ock denna sandsten med helt
tunna skifwor, hwilka på sidorna woro betäkta med en rödbrun
sand.» Det är med anledning af den mörkfläckiga sandstenen, som
iakttagelsen här återgifves, enär densamma har en ganska stor
utbredning såsom block i istidens moränbildningar långt mot söder.
I sin lappska resa beskrifver LlNNÉ från Luleå älf de brinkar,
som numera gå under benämningen nipor, och ger en i det hela
ganska korrekt tolkning af deras uppkomst. »Man såg här såsom
uti Umeå lappmark jemte floderna höga mohedar, branta åt åen,
men delte af tvärgrafvar liksom uti qvarter. Floden, som på sidan
frätet af branten, att han ofta stod perpendiculair, viste strata af ljus
mo, hvilken jag förmenar vara i diluvio skyld af fjellbergen, emedan
moen är horizontel. När nu vattnet begynt gå af, hafver stora
strömmen strukit sin rätta fors, och vattnet, det andra, borttorkats, hvad
residuum blifvit uti små tvärstreck till ränlar förvandlad, hvilka gjort
caviteterna emellan dem.»
När Linné företog sina resor, börjades anteckningarna samtidigt
med färden, och i beskrifningen finner man därföre iakttagelser, som
röra den närmaste trakten kring Upsala. Sålunda meddelas redan
under första dagen (den 29 april 1749) af resan till Skåne ett för
den tiden helt säkert mycket viktigt rön beträffande igenkännandet
af märgel.
»Märgel (jordmärg) war här kring Upsala mera, än på något
annat ställe, hwilken icke ringa plägar bidraga til desse åkrars
fruckt-samhet. All den oäckta porcellzns-lemn, som här upgrafwes kring
slottet och transporteras til Röstrand wid Stockholm, at arbetas til
kärill, är ej annat, än ren märgel. Genom märgel-jord eller
Jordmärg, som somlige det kalla, hafwa Ängels- och Frantsmänner upbragt
sina åkrar til starkare bördighet, hwarföre ock wår Nation desse senare
åren, och sedan wi med all ifwer begynt upbringa åkerbruket, mycket
omhugsadt, huru hon i wårt Fädernes-land kunde finna en så nyttig
jord-art. Wi hafwe derföre från Ängeland, Frankriket och
Nederländerna skaffat oss StufTer af deras märgel; men som densamma
warit olika til färg och gry, har man haft swårt at gifwa på märgel
et oskiljaktigt kännetecken, in til des för et år sedan märktes, at all
märgel gaste med sura wätskor, såsom med Ättika, Skedwatten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
