Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Gråbergens bildning. — Västgöta fjällar. — Taberg. — Dalasandstenen. — Petroleum. — Försteningar i Dalarne. — Jättegrytor. — Åsar. — Mörkfläckig sandsten. — Nipor. — Märgelns igenkännande och ekonomiska betydelse. — Mariekor. — Torf. — Jordskott. — Bleke och kalkafsättning. — Flygsand. — Hafsbottnen vid långgrunda stränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det i de flesta fall ej värdt att vänta någon ny torfbildning i
densamma, och om sådan sker fordrar den, såsom Linné säger, sekler.
Under Västgötaresan hade Linné tillfälle att på färden mellan
Lidköping och Leckö iakttaga platsen för ett s. k. jordskott, det
ännu oförklarade fenomen, som senast för ett par år sedan upprepades i
Värmland och då gjordes till föremål för en undersökning af professor
Hj. Sjögren.[1] »Jordskått äro mycket sällsynte; men wid
Sunnersbergs Kyrka och wid ändan af Nylyckehagen, på högra handen om
landswägen wistes i en sidländ åkerren, jemte en gärdesgård, hwaräst
för 10 år sedan en torf af 6 alnars bredd, och 3 quarters djup
uplyftats om wintertiden, och kastats inpå åkren til 4 alnars längd
från dess läger, dock så at torfwen låg upåt med grödan, och ändan
af den qwarlemnade grop war liksom af en plog upristad med en
fora. Pastor Sunborg berättade helt trygt, at i watnet, som samlat
sig efter den upkastade torfwen, skolat om wårtiden funnits en liten
gädda, och trodde at detta Phœnotnenon förorsakats af något
underjordiskt wäder: Kanske frosten warit mägtig göra et sådant
underwerk. Om dylika kan man läsa Hjernes flock.»[2]
Hvad Linné yttrar om Medevi brunn, torde icke böra förbigås,
emedan det är ett ytterligare vittnesbörd om hans sunda och
oförvillade omdöme, i motsats till de många fantastiska spekulationer,
med hvilka man vanligen sökte omgärda hälsobrunnarne. »Denna
är den äldsta Surbrunn i Swerige och otwifwelacktigt ännu den bästa,
ehuru han något ändrat sine utlopp. Här wore mycket at tala om
detta watn, där man wille fly til en Spiritus, ett Sulpkur, eller något
annat underjordiskt och Chymiskt principium; men wij lämna de
gambles diupa Philosophie och hålla oss därwid at watnen blifwa
imprœgnerade af en jernmull, som ligger i jorden nästan som en
myrmalm, sådan som man ock torde finna på södra sidan wid Medewi%
därest man därefter skulle grafwa».
Pá Gotland hade Linné tillfälle att iakttaga det i därvarande
kärr förekommande bl eket. Han insåg dess samband med
kalkstenens förvittring och lämnar en åtminstone delvis riktig förklaring
öfver dess uppkomst, ehuru han, såsom på den tiden naturligt var,
förbisåg de vid bildningen medverkande kemiska processerna, hvarföre
han tolkade bleket såsom ett enbart mekaniskt sediment. Äfven vid
Omberg iakttog han afsättning af kalk i rännilar på bergets östra
sida och omnämner detta såväl i Iter ad exteros som i sin öländska
resa, i hvilken senare följande står att läsa: *Stalactiter såg man i
alla rännilar, som lupo utför Omber get \ de woro intet annat, än
Sten-skorpor, som öfwerdragit alla de torra qwistar, som nedfallit i watnet;
A. G. Ncdhortt J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
