Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Gråbergens bildning. — Västgöta fjällar. — Taberg. — Dalasandstenen. — Petroleum. — Försteningar i Dalarne. — Jättegrytor. — Åsar. — Mörkfläckig sandsten. — Nipor. — Märgelns igenkännande och ekonomiska betydelse. — Mariekor. — Torf. — Jordskott. — Bleke och kalkafsättning. — Flygsand. — Hafsbottnen vid långgrunda stränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
et nog rart exempel här i Swerige. Nedan för landswägen såg man
Mr och der Bleke, til et klart tekn at alt watnet är kalkachtigt; ät
altså lät at se ordsaken til desse månge stalactitev?>.
Flygsanden synes hafva utgjort föremål för, LlNNÉS
synnerliga intresse, och målande äro hans skildringar af flygsandsfalten och
deras drifvor. I Ölandsresan beskrifver han sådana från norra udden:
»Resan stäldes ifrån Siötorpet åt nästa Byn Grankmlla, Strax wi
kommo härförbi sågs hela trakten emellan hafwet och Byen full af
sandbärg.
Flygsanden drefs up utur hafwet genom en stark sunnan wind,
flygandes åt norden, läggandes sig öfwer hela det fältet han passerade*.
men stan te doch intet, för än han kom til skogens lugn, där
storm-mens wåid intet ägde widare kraft; här af såg man de store
sand-drifwor ligga lika som stora snödrifwor wid sidorna af skogen, i, sig
begrafwande de store Furuträden, at ofta näpligen Vs af Tall-tuppen
kunde koxa up utur sanden, på sand drifwornas inre sida. Således,
förqwafdes efter hand träden, då sanden intet lämnade något
regn-watn eller fuktighet igenom sig, til trädets föda. Altså förfalnade de
ytterste träd efter hand, och snödrifwan [sanddrifwan] flyttade sig
årligen alt mer och mer in åt skogen. Det war artigt löpa på desse
sanddrifwor, at botanicera emellan Talltopparna. Sanden var
ingalunda lik Skånska flygsand, utan långt gröfre hafsand, dock helt
.hwit, bestående af klar Quartz och ganska litet rödaktig spat, men
så grof och ojämn, at han ingalunda til skursand tiena kunde.
Sand-drifworne woro på den sidan, som låg utåt fältet, helt flacke, slätte;
med wågor och rylor såsom en hafsbotn öfwerdragne; men på den.
sidan, som stod inåt skogen, woro de så brandte, at man näpligen
kunde gå dem upföre och wid pass af 4 famnars högd». Linné
omnämner vidare sandhafrens eller strandrågens förekomst på flygsanden
härstädes. »Denna Sandhafre är den samma, som Holländarne bruka
sätta på sina Doiner, at de af sand må fästas, den man ock
för-skrifwit för Skåne-slätt». Äfven vid By rum iakttogs flygsanden
samma dag: »Desse Byrums Sandbärg woro doch ei så höga som
Grankulla Sandbärg, dem wi i morros besågo. Sanden wrar helt hwit
och slät och finnare än på det förra stället».
På Gotland hade Linné tillfälle att på Fårön studera
flygsandsbildningar, och han jämför dem med dynerna i Holland. »Flygsand
låg här och ther wid Stranden i stora högar updrefwen af Hafwet,
men wid nordesta Udden war hela traden upfyld af denna Sand,
som formerade höga och ojämna Sandberg. Wi tykte oss här gå
på Hollenska Domarna. Sanden i desse Doinar war hwit, klar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
