Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ölands och Gotlands berglager och försteningar. — Äro djuren själfva bortflyttade eller utdöda? — Västgötabergen. — Strata terræ. — Kambro-silurlagren i Skåne. — Linné, Bergman och Werner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erinrar man sig vidare, att Magnus von Bromell redan 1727
utgifvit sitt arbete öfver svenska försteningar (Litrographiœ suecanœ
specimen secundum) samt att Stobœus 1732 beskrifvit
Brattingborgspenningen och 1741, eller samma år som Ölandsresan företogs, utgifvit
sina Monumenta diluvii universalis ex historia naturali, så är det
tydligt, att Linné, såväl genom egen erfarenhet som andras arbeten,
var väl förtrogen med försteningar såsom sådana. Och under
Dalaresan hade han ju, såsom ofvan framhållits, äfven haft tillfälle att
studera deras förekomst i berglagren.
Han beskrifver skiffern under kalkstenen vid Erichsö, på Öland,
redogör för lagerföljden i alungrufvan, omnämner från kalken vid
Boda »åtskilliga petrificationer såsom Ölands spikar här Darter
kallade [ortoceratiter]; Entrochi med många ringar [enkrinitstjälkar];
runda och utan på knaglike kiesbållar, samt Crystall-äplen.
»Crystall-äplen kallar jag de klotrunde stenar, som finnas i
kalkbärgen til storlek af äpplen, hwilka sönderslagne likna en hœmatites
och bestå af idel liuse och igenomskienlige Spatt-Crystaller, som gå
i centro tilsammans, lämnandes under tiden en liten iholighet i sielfwa
centro, at man tydeligen kan se deras trekantige spitzar. Desse
crystall-äplen äro tämmeligen allmenne här på Öland, jag har ock
tagit dem wid Osmunds berget i Dahlarna. Se Wettensk. Acad.
Handl. 1740, Tab. 2. Fig. 18».[1] Linné hade sålunda icke insett
kristalläpplenas organiska natur, hvilken först långt senare ådagalades
af J. A. Gyllenhahl, som 1772 påvisade, att de voro verkliga
försteningar, hörande till ekinodermerna, inom hvilka de bilda en särskild
ordning närstående krinoideerna.
I kalkbrotten vid Ölands norra udde hade Linné på olika
ställen tillfälle att iakttaga den ymniga förekomsten af ortoceratiter:
»Darter eller Helmintolithus nautili recti lågo ymnogt uti denne
sten, men besynnerligen i den röda med blå strimmor. Merendels
woro de utan på rödaktige, ofta smutsade rödt, såsom en blosten;
somlige woro inuti emellan dissepimenta iholige, upfylde med hwita
spat-crystaller, af hvilka de mäste hade samma skapnad som
hafssaltet, men åter andra wiste flera kanter, som ej så noga kunde
inhämtas. Wi sökte fåfängt öfwer hela Öland, at få det Snäckskalet
wid stranden, hwaraf Darterna, som här finnas i alla stenar, äro
ofelbart petrificationer: ty man finner här ofta sådane Darter aldeles
iholige, at crusta och dissepimenta ligga helt tomma».
Och på ett annat ställe: »Stenbrotten til denna Kalken woro
inga andra, än yttersta kanten af stranden, ofta ett quarter under
sielfwa watnet, hwaräst kalkstenen wants med Kofot och hammare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
