Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 3. Ölands och Gotlands berglager och försteningar. — Äro djuren själfva bortflyttade eller utdöda? — Västgötabergen. — Strata terræ. — Kambro-silurlagren i Skåne. — Linné, Bergman och Werner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan möda. Då flisorna skildes ifrån hwarandra, lågo Darter eller
Ölands spikar så tätt som agnar i groft bröd, at Gud allenast wet,
hwaräst så många rara skahl tagits.
»En petrification nog sällsynt på andra ställen, fast här allmän,
licknade en valvulam Echini, ofta så stor som flata handen, såg eljest
ut som en half månad med 2 parallele foror och åtskillige twära
strimmor».
 |
Fig. 6. Svansskölden af Megalaspis sp. från
kalkstenen vid Ölands norra udde. Facsimile
af figuren i Öl. resan p. 147. |
Sistnämnda förstening, hvaraf ett facsimile af den af Linné
lämnade bilden här bifogas (fig. 6), är tydligen svansskölden af en
Megalaspis, som ju i denna kalksten är vanlig. Största intresset hos
här anförda citat är gifvetvis förbundet med Linnés förundran öfver
att inga skal af ortoceratiterna funnos uppkastade på stranden. Ty
som man då hvarken hade
någon kännedom om djurlifvet på
hafsdjupen eller någon riktig
föreställning om kalkstenens ålder
samt för öfrigt vid denna tid
knappast visste, hvilka fossil som
voro utdöda, eller om detta
öfverhufvud taget var fallet med
något, var det naturligt nog, att
Linné till en början skulle tro,
att det vore fråga om lämningar
af ett i Östersjön lefvande djur,
hvars skal vid kalkstenens
bildning blifvit inbäddade i denna.
Men redan två år senare (1747)
synes han börjat komma på andra tankar, ty då han i Västgötaresan
omnämner ortoceratiternas förekomst i kalkstenen på Kinnekulle, sker
det med följande ord: »Pesar och Stenkolfwar kallades här på orten
de samma slags stenar, som på Öland mycket finnas, och där
kallades Darter, de suto här öfwerflödigt i kalkstenen, äfwen som på
Öland. De äro ej annat än petrificationer af et slags snäcka, som
kallas Nautilus rectus, hwilkens petrificerade skal äro de raraste i alla
Mussle-Cabinetter. At sådane snäckor fordom warit ganska allmänne
i Swerige, wisa så Öland som Kinnekulle; men hwarest de nu tagit
wägen, wet man icke; somlige Musslor och Snäckor holla sig nära
intil stranderne, andra sorter lemna aldrig djupet; jag wet altså icke,
om dessa ännu holla sig uti Östersjöns djup, eller om de flyttat efter
tidernes omlopp, såsom Sillen, til det djupaste af Wästerhafwet».
I Museum Tessinianum (1753) börjar han tveka, om icke djuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linnegeol/0042.html
