Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ölands och Gotlands berglager och försteningar. — Äro djuren själfva bortflyttade eller utdöda? — Västgötabergen. — Strata terræ. — Kambro-silurlagren i Skåne. — Linné, Bergman och Werner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4’
dock kunna vara fullständigt utdöda; här yttrar sig Linné nämligen*
om ortoceratiterna på följande sätt: »Alla som jag än sett, hafva
varit uti kalkberg begrafne och aldrig har jag sett dem [såsom] lösa
fossilier.
»At desse kräk fordomdags varit til en gräselig myckenhet i
Sverige, derom öfvertyga oss kalk-klipporna vid Ölands stränder,
der de ligga tjockt som hackelse; nu äro djuren så aldeles bortvekne,.
at jag icke en gång sett skalet i något Snäck-cabinett, och derföre
räknas de allmänt ibland de utgångna slägten i Europa».
I Systetna naturœ (uppl. 1768) heter det: *Habitat sine dubio in
abysso Maris Balthici; deperditus;* ... Linné tyckes här mena, att
skalen af djuren skola finnas på de djupaste ställena af Östersjön,
medan djuren själfwa voro utdöda.
På Gotland fick Linné göra motsvarande erfarenhet ifråga om
koraller. Redan vid Visby antecknar han förekomsten af sådana —
Madreporœ sitnplices och Madreporœ aggregatœ — »et par famnar
högre än Hafwet, uti stor myckenhet», och från kalkstenen vid Hangvar
anföras »ganska många petrificata, besynnerligen Entrochi och en
Corallsort, som nog liknade Lycopodium eller Matte-Gräs». Den
rikaste korallskörden gjordes dock vid Kapellshamn, på samma
ställe där han iakttog de många öfver hvarandra belägna
strandterrasserna, såsom fortsättningen af det ofvan sid. 9 meddelade citatet
utvisar: »De Madreporœ^ som lågo nederst wid Stranden, woro rena
och klara, besatte med stiernor lika ryggen på et Kortblad, eller
som pipor uti en Honungskaka. Hwar stierna eller pipa war mitt
uti en iholig cyUnder> kring hwilken 19 til 20 iholige Quadrater giorde
brämet eller peripherien. Desse twärtföre afsågade woro til alla sina
caviteter upfylda med Kalk och slipade, utwiste aldeles den afwuga
sidan på et Kortblad. Men brötes desse Stenar perpendiculairt,
sågo the ut som et hoplagt Nät med sina lamellis perpendicularibus
och transversalibus decussantiåus. Här sågos ock andra Madreporœ
sitnplices, som liknade Fingers långe Kalf-Horn, och hade wid
tioc-kare änden allenast en stierna. Andra liknade små Bägare: Andra
woro många gånger proliferœ e centro> såsom Polytrichum eller
Biörn-Mossan, där den ena Bägaren satt i den andra. Alla desse
Corall-Stenar äro efter den lärda Botanistens Herr Bernh. Jussieus rön intet
annat än Skahl utarbetade, af små Matkar, som giöra dessa stiernor
och Stenskorpor, warande desse Matkar eller Medusœ, Hydra och
Polypi af så många slag, som slagen äro af Madreporis. Desse
Diuren, som således bygga wåra Coraller, äro ännu alla obeskrefna,.
dem jag måste lämna andra at undersöka, som bättre tid äga ocb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
