Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ölands och Gotlands berglager och försteningar. — Äro djuren själfva bortflyttade eller utdöda? — Västgötabergen. — Strata terræ. — Kambro-silurlagren i Skåne. — Linné, Bergman och Werner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
dera de kambriska och siluriska lagren Han beskrifver den kambriska
sandstenen eller »flisan» vid Gladsax och Simrishamn och anmärker
på senare stället, att den »syntes ofelbart vara generemd af flygsand,
ty sådant bewitnar des gry, klarhet hwithet, läge, klyft, ort och des
öfra yta, som war skroflig och liksom med fogleföter ingröpt». Han
uttrycker sin förundran öfver sandstenens hårdhet härstädes, medan
sandstenen på västra sidan af Skåne är lösare. (Han syftar här på
den mesozoiska sandstenen i Hälsingborgstrakten). Äfven vid
Svanehall på södra sidan af Skelderviken iakttog Linné den kambriska
sandstenen. Alunskiflern studerade han vid Andrarums skifferbrott
och yttrar sig om de i bergarten förekommande försteningarna,
hvar-till jag längre fram återkommer, liksom i fråga om den af Linné
i öfversilurisk skiffer iakttagna och i beskrifningen afbildade
grap-toliten.
Intressantast är dock hvad han anför från Tommarp, hvars
kalkstensbrott han besökte. »Här bröts en kalkaktig Alfwarsten
eller gålfsten, sådan som på Öland och Kinnekulle, dock fastare,
icke knotig och swartaktig; altså kom han närmast til skifwer, men
gaste med skedwatten ... I de wästra brotten war stenen mera grå
och tunn.
»Skifwer efterfrågades, om ock icke den skulle finnas under
den förra kalkstenen, hwilket blef nekadt. Wi hade sedt, at
sandsten låg under alt wid Cimbrishamn, och som denna orten låg högre
än Chnbrishamn, samt hade under sig en kalkflisa, fast utan
petrifi-rater, så borde följa, at skifwer skulle finnas emellan kalkflisan och
sandflisan efter de rön wi gjort i Wästergötland (Wästg. R. 77.);
Då wi kommo et litet stycke härifrån til floden, som rann emellan
stenbrottet och Kyrkan, der landet war brutit, funno wi den swarta
skifwerstenen, så at de förra rön och de slutsatser, som deraf äro
gjorda, bestyrkas med denna ortens läge.»
Linné tillvägagick här alldeles på samma sätt som en modärn
geolog, och hans antagande, att skiffer (alunskiffer) måste finnas
mellan sandstenen och kalkstenen samt under den senare — som hans
skarpa öga, till trots för stenens olika färg och frånvaron af
förste-ningar, igenkände såsom allvarsten eller ortocerkalk — var
fullkomligt riktigt. Men senare undersökningar hafva ådagalagt, att den
svarta skiffer, som Linné iakttog vid bäcken, sannolikt icke varit
alunskiflern utan en mörk undersilurisk graptolitskifler, som har sin
plats öfver ortocerkalken. Detta förringar i ingen mån riktigheten
af Linnés mening, att skiffer borde finnas äfven under
ortocerkalken, ty de geologiska förhållandena i trakten ådagalägga, att så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
