Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Balsberg och andra till kritsystemet hörande lager i Skåne. — De rätiska lagren vid Hälsingborg. — Aning om den geologiska tidens längd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
på långt håll ser ut som en grön äng; under denna hålla sig de
sällsyntaste kräk och musslor eller Testacea pelagica, hwilka, såsom de
efter hand tilwäxa, äfwen så efter hand dö bart, då deras skahl falla
ned på bottnen, och den uppfylla. De masta Testacea i wårt omtalte
bärg äro Pelagica, och måste tillwuxit der, som et Sargazo wuxit;
men huru som de kommit hit på landet, är en swårare knut at uplösa.
De mäste påstå, at skahlen blifwit hitförde i Synda-floden, och at de
således äro witnen af denna undersamma jordenes förändring. Men
de, som sådant yrka, tyckas för mig wara mycket litet hemma uti
Mathematiqueii; ty huru skulle wäl et upwällande watten kunna kasta
skahlen några tusende mil bart på et wisst ställe, och på dem lägga
de andra jordhwarfwen i så jämn ordning? Betänker man dessa
phœnomena noga, måste man nödwändigt widgå, at jorden stådt under
watten och haf, och at här på orten då warit Sargazo^ under hwilket
desse kräken lefwat och dödt; hwarpå ändteligen, sedan watnet aftagit,
och Sargazo fördrifwits, grus blifwit upkastadt af wågorna, pä den
nya räfweln och stranden, hwilket ihopwuxit til sten. Således ser
man här de raraste skahl i största myckenhet; de tydeligaste rön af
landningar; huru många sinom tusende Lif Naturen har måst
fram-alstrat, innan han kunnat upfylla denna lilla trakten; Hvad
oände-ligt arbete förra tidsens människor ha måst gjort sig, förr än de
kunnat, som mullwadar, genomgräfwa detta bärg?»
Linné besökte mot slutet äf resan äfven kalkbrotten vid
Igna-berga och Öretorp, där samma bergart också utgör föremål för
brytning. »Det war aldeles enahanda med Balsbärgs sten, fast
Petrifica-terna woro här mera sönderstötta, och ej så tydeliga», heter det om
det förra stället, hvarjämte tillfogas: »Det är märkwärdigt, at et
sådant bärg af idel Conchilier, som icke finnas utan endast på största
hafsens djup, skal ligga här, där landet i Skåne är som högst.» Efter
att hafva beskrifvit kalkbrottet vid Öretorp anmärker LiNNÉ: »Af
denna beskrifning följer tydeligen, at äfwen denna stenart har samma
upkomst, öden och art, både med det förra kalkbrottet [Ignaberga]
och Fläskegrafwen» [Balsberg].
Såsom redan förut framhållits, hade man vid denna tid hvarken
kännedom om faunan på de stora hafsdjupen eller om huru snäckor,
musslor och andra djur voro fördelade på hafsbottnen, så snart det
gällde andra arter än den egentliga strandfaunans. Det var därföre
förklarligt, att många djur, som i verkligheten icke förekomma på
stora djup, skulle anses för pelagiska, blott därför, att de saknades i
själfva strandfaunan. Man kan således icke förundra sig öfver, att
LiNNÉ, som i detta afseende måst lita på andra, kunde antaga, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
