Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
LINNÉS ALLMÄNNA PATOLOGISKA IDÉER
ställningen af dessa arter, deras olika uppkomstsätt, igenkännande och
behandling utgjorde det egentliga innehållet af föredraget,
motsvarande vår tids speciella patologi. En följd däraf, att ett stort antal
ofta underordnade symtom sålunda betraktades som själfständiga
sjukdomar, var den, att det fysiologiska sammanhanget emellan
symtomen till en och samma sjukdomsprocess gick förloradt, medan
antalet »släkter» ökades öfver höfvan. Detta betraktelsesätt
sammanhängde å ena sidan på det närmaste med tidens allmänna medicinska
ståndpunkt och å andra sidan tillfredsställde en sådan symtomatisk,
öfversiktlig och lättfattlig uppställning af sjukdomarna så mycket
mera den praktiske läkarens anspråk, som sjukdomsbehandlingen
därigenom i väsentlig grad förenklades.
När man närmare begrundar de teoretiska föreställningar, från
hvilka Lin né utgick vid betraktelsen af sjukdomsprocessen och af h vilka
många under annan form och annan klädnad ännu bibehållit sig i
patologin, finner man det vara för honom utmärkande, att han
med lätthet kunde skilja det likartade och olikartade, det väsentliga
och det oväsentliga i de växlande fenomenenia, liksom han väl förstod
att under allmänna synpunkter ordna företeelsernas mångfald. De
grunder, från hvilka han utgick och till hvilka han ständigt återkom,
äro, såsom redan i det föregående antyddes, dels vissa teoretiska
förutsättningar, dels verkliga erfarenhetssanningar, ehuru man måste
medgifva, att äfven Linné skattade åt sin tids, det i8:de seklets
benägenhet för uppställandet af mer eller mindre apodiktiska lärosatser
på den medicinska vetenskapens område. Vi erinra här om
Hoff-manns, Stahls, Boerhaaves, Gaubs, Gorters m. fl. nästan
samtidiga skrifter.
Som kändt, lade Boerhaave till grund för sin patologiska
teori den föreställningen, att organismens elementardelar, i hvilka
sjukdomsprocessen försiggår, voro kärl och fibrer. Alla, äfven de
minsta kärlen voro slutna, med flytande innehåll fyllda kanaler
(hålrum), hvilka kommande från en ursprungskälla eller hjärtat i
underbar sammanflätning och sammanhängande sträckning (uno continuo
filo) återgå dit. Genom dem sammanhållas och bestämmas i sin
rörelse de för kroppens näring nödiga och lämpliga vätskorna, hvilka
äro afpassade äfven för de minsta kärlen och deras likformiga utvidg-
tager han i sina föreläsningar öfver *Pathologia nosologica* (1756—1758)
följande arter af phrenitis (meningitis), framkallade af olika orsaker: a) Phrenitis
idio-pathica a structura, b) Phren symptomatica, c) Phren. ebriosa, d) Phren. phanatica
a meditatione, e) Phren. aphrodisiaca, 0 Phren. puerperans, g) Phren. a retropulsis
exanthematiris, h) Phren. ab hcctica, i) Phren. a morsu venenato, k) Phren. a fcbrc,
1) Phren. a pervigilio, m) Phren. a læso cranio.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
