Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS ALLMÄNNA PATOLOGISKA IDÉER
7*
d) plethorici, »då vätskorna, isynnerhet blodet, öfverflödar i
kroppen.» Ansiktet är därvid florisante, rödt och glädtigt, rodnande
vid starkare rörelse. Palpebræ äro röda på inre sidan och ge alltid
det säkraste tecken på plethora. Bland orsaker: för mycket ätande
af lös mat, som snart vändes i gelatina, isynnerhet af söta saker; af
brist på rörelse hos otiosi och sedentarii; af evacuatio sangvinis
suppressa (hämmad blodafgäng). Plethorici kunna snart få apoplexi
af något blodkärls bristande i hjärnan och hæmoptysis, då det
springer sönder i lungorna. Barn ha därför näsblod, som evacuerar det
öfverflödiga».
pauperati, »då vätskorna äro klena och i liten myckenhet.
Uppkommer af svält eller i följd af otjänlig föda, som naturen ej kan
förvandla till blod. Likaså då man icke nyttjar mat, som fournerar
chylus i samma proportion, som kroppen nötes af arbete;
förekommer därför hos fattigt arbetsfolk.»
e) glutinosi, pituitosi. . »Genom stillhet bildas för mycket slem i
kroppen. Då mjölk får länge stå att surna, blir den så slemmig,
att den kan dras långt ut. Pä samma sätt genereras genom stillhet
slem i kroppen, genom motus förtas slemmet. Mun, svalg, mage och
tarmar böra alltid vara inuti klädda med litet slem, att förvara dessa
delar för acria, men den bör ej genereras excessu, hvilket alltid sker
af slapphet Viscidum ut tardum tärde abit ideoque post consumta
viscosa diutius saturi sumus qvam alias. Oleum och glutinosum
tyckas likna hvarandra, i det de begge förta skarphet, men de äro
nog skilda, ty af oleum blir resina, men af gluten blir gummi».
muriatici. »Salt tjänar i kroppen att lösa slemmet, ökar tillika
appetiten; starka saltätare blifva styfva i alla leder; salt är motsatt
till slem» och verkar digestivt genom sin slemlösande kraft. Men allt
salt är olidligt för naturen och måste därför ut igen, hvilket sker
genom urinen, som därför håller sal commune hos människan, det
hon ej gör hos djuren, hvilka icke äta salt. En sedentarius, som ej
genom motion kan få saltet bort igen, bör icke nyttja det i större
mängd. Lapparna, hvilka icke begagna mycket salt, äro ganska
mjuka i lederna och viga».
När man kastar en blick på alla dessa olika kategorier, som
Linné uppställt med afseende å vätskornas beskaffenhet, ledes
tanken ovillkorligen till den kraslära, som ännu för några årtionden
spelade en så viktig roll i vetenskapen, och man frågar sig, om
skillnaden i detta hänseende verkligen är synnerligen stor. Då emellan de
fasta och flytande delarna i människokroppen ett lifligt
växelförhållande ständigt äger rum, var det den praktiske läkarens uppgift att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
