Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
LINNÉS ALLMÄNNA PATOLOGISKA IDÉER
afgöra, huruvida de fasta delarna genom sin olika spänning förändrat
vätskornas sammansättning eller om det var vätskorna, som framkallat
en större eller mindre grad af spänning och slapphet i de fasta
delarna, i det de inverkat pä deras bildning.1
Det tillkom läkaren att uppfatta alla dessa olikheter i kroppens
väfnader och vätskor samt att genom sina läkemedel efter
omständigheterna söka förändra eller förbättra dem. Sålunda starkes enligt
Linnés åsikt den slappa fibern genom bittra medel och blir fastare
genom sammandragande ämnen. Den för mycket spända fibern blir
fuktig under användande af vattenhaltiga (aquosa) medel,
förtunnas genom syrliga och uppmjukas af feta ämnen. Den syrliga
dia-thesen förminskas af bittra ämnen och den septiska motarbetas med
balsamiska läkemedel. När vätskorna äro skarpa, mildras de af söta,
renas af vattenhaltiga och lenas af klibbiga (viscosa) ämnen. Den
tunna vätskan uppsuges af torkande och blir tjockare genom
sammandragande medel. Läkemedlen verka således därigenom, att de
gifva de fasta delarnas minsta partiklar ett större eller mindre
sammanhang (majorem vel minorem adunationem) och på kroppens vätskor
därigenom, att de antingen förbättra dem, om de förändrats till sin
sammansättning och skärpa (crasis at acrimonia), eller på lämpliga
vägar befria dem från skadliga ämnen.2
Dessa Linnés nyss berörda antaganden eller, man kunde så
kalla dem, allmänna patologiska idéer om så väl blodets och
vätskornas som de organiska fibrernas olika beskaffenhet, återspegla
tidens behof af en vetenskaplig insikt i sjukdomarnas natur och inre
väsende. Vetenskapens dåvarande outvecklade ståndpunkt och bristen
på exakta undersökningsmetoder omöjliggjorde likväl den fulla
tillämpningen af detta teoretiska betraktelsesätt på den praktiska
medicinens område. Den speciella sjukdomsläran förblef främmande för
dessa spekulationer. Mellan teori och praxis förefanns en klyfta,
som man förgäfves sökte fylla. Då Linné icke fann någon
allmängiltig princip för sjukdomarnas systematiska gruppering, var han,
såsom ofvan framhållits, tvungen att såsom grund för deras
klassificering lägga symtomatologin.
Ett område fanns dock, där Linnés allmänna medicinska idéer
kunde göra sig gällande, och det var terapin. Emedan det från
praktisk synpunkt var viktigt att bringa de allmänna, nyss skildrade
patologiska störingarna i organismens elementardelar i närmaste sam-
1 »Quemadmodum vero fluida solidas partes progenerant, ita etiam solida
vicissim in fluida agunt eaque modificant.» (Linnés förelåsningar öfver Clavis).
* Sapor medicamentorum (1751).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
