Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS ALLMÄNNA TERAPEUTISKA IDÉER 73
band med deras medicinska behandling, väcktes hos Linné tanken
på nödvändigheten att i öfverensstämmelse därmed uppställa äfven
de vegetabiliska läkemedlen i motsvarande terapeutiska grupper. För
att kunna till normalt tillstånd återföra den för mycket spända eller
förslappade fibern, det till sin kras eller diathes förändrade blodet,
måste det gifvas klasser af läkemedel, hvilka förmå framkalla ett
motsatt förhållande. Häri ligger äfven förklaringen till uppkomsten
af Linnés farmakodynamiska uppställning af de vegetabiliska
drogerna. Ett sådant patologiskt-farmakodynamiskt system
är för Linné originellt och återfinnes icke mig veterligen så
ut-prägladt och allmängiltigt hos någon annan samtida författare.1
På grund af sin uppfattning om den inverkan växterna i följd af
smak och lukt utöfva på organismen, dess funktioner och olika
tillstånd ordnade Linné i analogi med sin redan meddelade föreställning
om vätskorna och de organiska fibrernas patologiska beskaffenhet de
medicinska växterna med sina motsatser i följande grupper, hvilka
längre fram skola i detalj beskrifvas.2 Denna Linnés åsikt om
växternas olika inverkan på människans kropp allt efter smak och lukt
är den fundamentalsats, på hvilken han grundar sitt farmakodynamiska
system och som tillika utöfvat ett afgörande inflytande på hela hans
patologiska åskådningssätt. De vitala funktionerna, till hvilka Linné
räknade viscera, musklerna, kärlen m. m., t influeras endast af sapida,
hvilka man ju äfven återfinner i smaken på djurens kött allt efter
olika växtföda, ty allt, som ej blir, när det upplöses, smakande, kan
ej agera på functiones vitales». Starkt luktande växter (olida), vare
sig gråta eller tetra, inverka däremot endast på de animala
funktionerna.3
I. Sapida.
Agunt in Corticale vitale:
in Fluidis in Solidis.
i. Aquosa Mundificantia, Humectantia.
Absorbentia, Exsiccantia Sicca.
2. Acida Refrigerantia, Attenuantia.
___________ Balsamica, Tonica Amara.
p l I denna kombination synes mig förtjänsten af Linnés s. k. medicinska
system eller patologiska idéer egentligen ligga, emedan det för den praktiske läkaren var
af vikt att kunna under vissa grupper samla sina spridda iakttagelser och vinna
utgångspunkten för sin sjukdomsbehandling.
• Genera Morborum. s. 32. Philosophia botanica s. 363. Clavis medicinæs. 913.
* Linné påminner ofta därom, »att naturen i tunga och näsa fan organer»
eller, som han äfven uttrycker sig, »väktare vid valet af sapida och olida. Huru
kraftigt olida gråta inverka på hjärnan, se vi vid vanmaktsanfall och med en enda
droppa af oleum Gnnamomi kan lifvet uppehållas på en halfdöd».
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
