- Project Runeberg -  Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / I. Carl von Linné såsom läkare och medicinsk författare /
86

(1907) [MARC] Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86

LINNÉ OM SKÖRBJUGG

Några år senare omnämner Linné i ett bref till Sauvages af den
10/s 1764, att han åtta dagar tidigare själf insjuknat i en »tritaea
maligna saepius petechizante», som under hösten 1763 bortryckt
många af stadens invånare, och beskrifver sin sjukdom på följande
sätt:

»Svag som jag var och ur stånd att genomgå en så svår sjukdom,
fattade jag mitt beslut för den började kampen (sumpsi consilium in
arena); liksom vid pesten eller engelska svetten tog jag strax ett
svett-drifvande medel och svettades i 10 timmar, utan att förtära annat än
sommarljumt källvatten; efter 24 timmar upphörde hufvudvärken och
svetten var sur, febern försvann helt och hållet; jag är ganska svag
och har ännu icke återfått mina krafter.»

öfver skörbjuggen finnes en skild af handling af Linné.l Denna
sjukdom anser han icke vara egentligen en i norden endemiskt
förekommande sjukdom, men medgifver, att densamma förekommer
sporadiskt och måhända äfven oftare i kallt, än i varmt klimat. Att
skörbjuggen uppträder epidemiskt och isynnerhet under sjöexpeditioner
framkallat stora olyckor, är kändt. Den närmaste orsaken till dess
uppkomst anser Linné böra sökas i allmänna dietetiska och yttre
förhållanden. Företrädevis angripas af denna sjukdom sådana personer,
hvilka föra ett stillasittande och overksamt lif, äfvensom de, hvilka
lidit af intermittenta eller andra febersjukdomar. Den kalla luften
gör kroppens vätskor mera benägna för bildningen af saltartade
beståndsdelar (ad muriaticam dissolutionem disponit), liksom äfven dess
fasta delar därigenom blifva för mycket styfva och rigida.2 När
dessutom i följd af luftens fuktighet porerna tillslutas, hindras
ut-dunstningen. Af födoämnenas och dryckernas beskaffenhet beror
till väsentlig del sammansättningen af kroppens vätskor. I de trakter,
där endast vegetabilier eller färskt kött begagnas, är skörbjuggen
sällsynt, men där salthaltig föda är vanlig, förekommer den ofta,
ty sådana näringsmedel verka upplösande på blodet och det
limar-tade i de fasta delarna. Om sådan föda begagnas ofta och länge
i större mängd, blir dess inverkan till och med frätande (vis ejus
abstergens in corrodentem mutatur). Hvad kroppsrörelsen
vidkommer, är den lika nödvändig för bibehållandet af hälsa som
födoämnena äro oundgängliga för lifvets bestånd. Alla kroppsöfningar
öka vätskornas rörelse, höja värmen och underlätta isynnerhet
hud-utdunstningen. De i blodet samlade skarpa och saltartade eller
annars till förskämning benägna partiklarna utdrifvas genom kropps-

1 De scorbuto (1775).
* Clavis raedicinae s. 8.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linnelak07/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free