Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉ OM SKÖRBJUGG, RACHITIS M. M.
»7
rörelse ur organismen. De, som i större mängd förtära saltig föda,
behöfva därför starkt kroppsligt arbete. Den närmaste orsaken till
skörbjuggen måste sålunda sökas i en diathes beroende på »acrimonia
salina». Bland läkemedlen mot skörbjugg spela de växter, som höra
till Tetradynamisternas klass, en framstående roll, likaså
vegetabiliska syror, cider, frukter, kinabark, infusion på Trifolium
aquati-cum m. m. Särskildt förordas begagnandet af surkål till
förekommande af skörbjugg å fartyg, ett medel, som först infördes af
engelsmannen Lind, hvilken dedicerade sitt arbete till Linné,1 och
hvars välgörande inverkan på manskapets hälsa skildras i ett bref
till honom (1775) af den kände forskningsresanden Först er.
Därjämte framhålles den utomordentliga nyttan af maltinfusion enligt den
engelska läkaren Macbrides beredningsmetod. — Redan tidigare
hade Linné i bref till Sauvages meddelat, att år 1740 efter
en mycket kall vinter en större mängd människor aflidit i skörbjugg,
än fallet varit på femtio år. Isynnerhet var dödligheten stor bland
militärer och sjömän. Alla supare och på starka drycker begifna
personer voro förlorade.2
Rachitis beror enligt Linné på excessiv syrebildning i
kroppen, därvid benen förlora sin stadga och musklerna samt
ligamen-terna bli slappa. Rachitiska barn botas säkrast genom gnidning,
rörelse och sådana medel, hvilka motverka uppkomsten af syra i de
första vägarna. — Hvad man en tid hos barn benämnde Tabes
me-senterica kallas hos Linné »hectica puerilis Sydenhamii, Febris
lenta infantum Junkerii. I denna sjukdom, som är utmärkt genom
starkt svällda mesenterialkörtlar, sårbildning i tarmen (intestina
in-flammata) och förstöring af lungorna, dö, enligt Linnés uppgift, en
större mängd barn i Sverige, än i någon annan sjukdom, med
undantag af koppor. Linné säger sig i ett mycket stort antal fall
(plus-quam centies) hafva funnit ett verksamt läkemedel i
rhabarbertink-tur (anima rhei) till en drachme om dagen och anser detta medel
vara specifikt.* — Mot rödsot säger sig Linné icke känna ett
säkrare läkemedel än en äggula, sammanskakad i en tesked brännvin,
förtärd två à tre gånger dagligen. Så mycket han i öfrigt ifrar mot
brännvinets missbruk, anser Linné likväl detsamma vara ett
skyddsmedel mot rödsot och berättar, att under en epidemi alla de
medlemmar i tre familjer, som begagnade brännvin, förblefvo friska.4
Rödsoten smittar enligt Linnés åsikt medelst uttömningarna.
1 Traité sur le scorbut Edinb. 1761, 8:0.
a I bref den *°/9 1740.
1 Rhabarbarum (1752).
4 I bref till Sauvages den *°/9 1740.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
