Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉ OM KIKHOSTA M. M.
89
och öfvergår i var, hvilket småningom fräter och förstör
lungväf-naden, phthisis uppkommer och ständig benägenhet för blödning
kvarstår.1 För att stilla blödningen, föreslås åderlåtning å foten och
den bör förnyas, om pulsen är full och kroppsvärmen hög. Linné
meddelar, att svampar, doppade i kallt vatten och lagda på
skrotal-säcken, med mycken framgång användts för att stilla blödning från
lungorna.3 Såsom ett synnerligen verksamt medel mot börjande
lungsot uppgifves, enligt Sydenham, ridning, »nam in phthisi
inci-piente tam certa est medicina, quam cortex peruvianus in febribus
intermittentibus», och Linné berättar, att han rådt tvenne
asthma-tici till en ridt från Stockholm till Ystad samt att de återkommit
friska.8 På grund af vunnen erfarenhet beprisar Linné bruket af
Hypericum i vissa slag af lungsot. *
I sammanhang härmed må meddelas hvad Linné tidigare
yttrar om ett af de äldre läkarena så kalladt »rheumatiskt-katarrhaliskt»
lidande. »Hos våra förnäma fruar är katarrhen en endemisk sjukdom,
som de ådraga sig i sina varma rum om vintern, när den kalla luften
genom fönsterspringorna träffar halsen, i följd hvaraf en häftig smärta
och en knappt skönjbar svullnad i hudbeteckningen uppträder å
armarna. Våra läkare söka förgäfves bekämpa sjukdomen med
resolverande, diluerande och svettdrifvande decocter. Den botas likväl
lyckligt såsom kylskador med ett slag genom ett medel, som knappt
någon annan än jag känner i Sverige, nämligen spiritus salis acidus.»5
Ofvanföre har redan blifvit nämndt, att Linné hänförde
kikhostan (tussis ferina) till de sjukdomar, hvilkas ursprung vore att
sökas i ett animaliskt smittämne (animalcula viva). Endast
därigenom trodde han sig kunna förklara dess epidemiska spridning
(con-tagium suum quasi ipsa pestis dispergens). Det torde vara
öfver-fiödigt erinra därom, att denna åsikt öfverensstämmer med vår tids
uppfattning af kikhostans patogenes. Såsom ett af de kraftigaste
medlen mot denna sjukdom, förordade Linné användandet af Ledum
palustre i infusion elller dekokt.6
Äfven i den mycket smittosamma, epidemiskt uppträdande s. k.
angina strangulatoria (difteri?), som förekommit under de senare åren
och isynnerhet angripit yngre personer, därvid jugularkörtlama plöts-
1 De haemoptysi (1767), de haemorrhagiis ex plethora (1772).
* De haemoptysi (1767).
* Motus polychrestus (1763).
* Hypericum (1776). Se längre fram.
* I bref till Sauvages 1748
6 De ledo palustri (1775).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
