Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9Q
LINNÉ OM HJÄRN- OCH NERVSJUKDOMAR
ligen tillsvälla under lindrig feber, svår smärta i halsen och ständig
harkling (screatus), användes med framgång gurgelvatten och
kata-plasmer af Ledum. Anmärkningsvärdt är, hvad Linné i öfrigt
skrif-ver om Ledum:
»Elliest har här gädt en allmän hosta. Jag prowade allahanda,
äfven Extr. Nicotianæ, som halp i Stockholm 1740, då allt annat slog
felt, men giorde intet. Änteligen lät jag både mina och utomhus
dricka infusum foliorum Ledi, då alla inom 3 dagar blifvit totalt
curerade.» *
Den väsentliga skillnaden emellan hjärnhaemorrhagi och
hjärn-kongestion undgick icke Linné. Han hänvisar därpå, att de
apoplek-tiska anfall, som öfvergå till fullständig hälsa (ut ne minimi dein
percipiat aeger molestiam), bero på en blodkongestion till hjärnans
kärl eller ock betingas af en serös utgjutning i dess hålor.3 —
Hemicrani är ett lidande, som enligt Linnés åsikt ofta anträffas hos
lärda och stillasittande personer. Han berättar om sig själf att han
i sexton år lidit af migrän och förgäfves sökt hjälp hos alla sina
medicinska vänner i Europa.’ Anfallen fortforo alltid 24 timmar och
utmärkte sig tillika genom en riklig strömning af heta tårar från ögat
å den sjuka sidan. Sällan undgick han ett anfall inom åtta
dagar; ju längre mellantiden var, desto svårare voro paroxysmerna.
Genom drickning af godt källvatten tidigt pä morgonen och
kroppsrörelse före middagsmåltiden ansåg han sig hafva blifvit botad.4 —
Från sin praktik meddelar Linné ett fall af Aphasi, där den sjuke
under ett hälft år 1 förgätit alla substantiva, så att han ej mindes ett
enda, ja ej en gång namnet på sina barn, på sin hustru eller på sig
själf, mycket mindre på någon annan. Då man bad honom säga
efter, svarade han: kan intet. Ville han nämna någon af sina äm-
1 I bref till Abr. Bäck den 19/« 1751.
’ De hemorrhagiis ex plethora (1772).
8 »Hemicrania multoties me excruciat, unde hic morbus? An novisti
medicinarn, quaeso, communices.» I bref till Sauvages den **/♦ 1756. — Redan
tidigare skrifver Linné till C. G. Tessin i ett bref af den *T/» 1751: »En rar sjukdom,
som jag hellre examinerade uti en annans kropp, har spunnit ister af mig, allt
sedan jag var i Stockholm; hon har kommit igen afton och morgon, plågat mig 5
timmar i sender, liksom en spik borrats genom venstra tinningen, lik de svåraste
barnvärkar, sedermera har hon släppt mig, att jag kunnat göra mina publique
sysslor, men mycket matt; jag har lupit igenom alla praedicamenta medicamentorum
utan affect, till dess jag fann, att detta var en particulär quartan vid tinningarne,
hvarpå jag begynt bestorma henne med China, så att jag i natt första gången
sluppit lindrigt». E. Ährling, Carl von Linnés svenska arbeten. I. (1878)5. 13.
4 Motus polychrestus (1763).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
