Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉ OM DRAGSJUKA (rAPHANIa)
9*
betskamrater, pekade han på föreläsningskatalogen, där hans namn
stod.1
I olika delar af Sverige uppträdde under åren 1746—47 och
1754—55 »dragsjukan», som genom sina egendomliga symtom och
de svåra plågor, hvaraf alla däraf angripna personer ledo, väckte
allmänt deltagande. Eberhard Rosén (adlad Rosenblad) i Lund
var den förste, som i Sverige beskref denna sjukdom i en 1749
utkommen af handling »De mor b o spasmodico convulsivo
epide-mico», för hvilken J. B. Heiligtag var respondens. Följande
epidemier i Småland och Blekinge 1754—1755 beskrefvos på grund af
provin sialläkarnes ämbetsberättelser {»Försök till de uti Sverige
gångbara sjukdomars utrönande för år 1754.—1756» af P. J.
Bergius. Linné ägnade denna farsot mycken uppmärksamhet
och sammanfattade sina iakttagelser i följande satser. Sjukdomen
angriper 1) endast allmoge, 2) aldrig barn, 3) uppträder blott under
hösten efter en regnig sommar, 4) visar sig undantagsvis hos husdjur,
5) fortfar ofta i 2 à 3 månader, 6) om en person insjuknar i ett hus,
blifva de flesta, om icke alla, samboende däraf angripna, 7)
förekommer endast i Skåne, Blekinge, Halland, Småland och Västergötland,
men aldrig i Sveriges nordliga trakter, 8) är icke smittosam.2 Genom
sina undersökningar af de förhållanden, under hvilka sjukdomen
framträdde, fann Linné, att orsaken till dess uppkomst måste sökas i
den säd, som de sjuka förtärde.3 Linné fann tillika, att det varit
nyss insamlad säd, som mest framkallat sjukdomen, men att ju längre
den fått ligga och torka, den desto mera hade förlorat denna sin
egenskap (ejus acre avolasset). Då arbetsklassen isynnerhet i
Småland på den tiden hufvudsakligen begagnade korn till brödföda,
ansåg Linné, att sjukdomsorsaken låg i detta sädesslag. Han hade
därjämte iakttagit, att våta och regniga somrar föregått sjukdomens
uppträdande och drog däraf den slutsatsen, att en sådan oren säd
tillika var starkt uppblandad med ogräs. Bland dessa trodde han
Raphanus raphanistrtim, som under våta somrar blir synnerligen skarp
och mycket allmänt växer i kornåkrar, vara den egentliga orsaken
till dragsjukan. Denna ört erhöll därför namnet namnet krampfrö.4
Fröna ansågos vara i detta hänseende verksammast, och Linné
1 Linnés uppsats »Glömska af alla substantiva och isynnerhet namn»
i Svenska Vetensk. Akad. Handl. 1742 s. 116.
2 I bref till Sauvages den 22/n 1759, hvaruti han skrifver »quo hunc morbum
refers? An vobis etiam innotuit?»
3 De raphania (3763).
4 Flora Svecica. Ed. altera pg. 612. Holmiae 1755.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
