Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS FARMAKODYNAMISKA ÅSIKTER 97
på de ifrågakomna drogernas kemiska beståndsdelar, så vidt de voro
kända, äfvensom de olika farmaceutiska preparat, hvilka antingen
redan förekommo å apoteken eller af dem kunde beredas. En fråga,
hvilken nästan alltid, när tillfälle därtill erbjöd sig, återkommer i
dessa afhandlingar, är den, huruvida de dyra utländska
läkemedlen kunde ersättas af lika kraftiga i Sverige växande örter.
Såsom fingervisning för upptäckandet och begagnandet af dessa
succé-danea anföras de vilda växter, hvilka äro närmast besläktade med
ifrågavarande utländska, och man måste medgifva, att i följd af dessa
JLinnés arbeten många inhemska droger blifvit allmänt begagnade och
till och med intagna i de nordiska farmakopéerna, såsom Rhamnus
frangula, Solanum Dulcamara, JPimpinella saxifraga, Arctostaphylos
uva ursi, Cetraria Islandica m. m. Terapin eller läran om läkemedlens
verkningar och användning i olika sjukdomar behandlas därjämte
utförligt Det var i öfrigt tidens sed att i botaniska skrifter upptaga
växternas medicinska nytta och man finner, att de äldre botanisterna
i sina arbeten sällan försummade att göra längre eller kortare
utflykter på läkekonstens område.
För Linnés medicinska skrifter är det i allmänhet en
egenhet att han söker i korta bestämda satser sammanfatta eller uttala
sådana sanningar, isynnerhet i farmakodynamiken, dem han ansåg
allmänt gällande. Hans afhandlingar rörande växternas
medicinska egenskaper och verkningar röja därför i sin uppställning
mycken likhet med det, som han i sin Philosophia botanica ville tillämpa
pä den rena botaniken. Det är nämligen en af Linné uttalad
och särskildt betonad sats, att de växter, hvilka öfverensstämma
till släkte, äfven öfverensstämma till egenskaper, och att de växter,
som höra till samma naturliga familj, äfven stå hvarandra nära med
afseende å sina medicinska verkningar.1 Denna sats har, om också
många undantag gifvas, bibehållit sig i farmakodynamiken ända till
vår tid.2 Växternas egenskaper bestämmas därför säkrast efter de
naturliga familjer, dit de räknas, blott man förut af erfarenheten lärt
sig känna den enas eller andras af dithörande växter medicinska nytta.
Sålunda innehåller familjen Stellatae växter med diuretiska egenska-
1 Philosophia botanica. Stockholm 1751 J 337.
1 »Abcr zuerst war es Linné, dieser seltne Genius der
Naturwissenschaf-ten, der auch diesen Gegenstand näher ins Auge fasste (in seiner Abh. Vires
plantarum. Ups. 1747): »Quæcunque plantæ genere conveniunt, etiam virtute
conveniunt; quæ ordine naturali continentur, etiam virtute proprius accedunt,
quæ-4¾ue classe naturali congruunt, etiam viribus quodammodo congruunt.» K. F* Mar*
OeschichtL Darstellung d. Giftlchrc. IL Gött 1829, s. 95.
HjéU, Linné tom låkare. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
