- Project Runeberg -  Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / I. Carl von Linné såsom läkare och medicinsk författare /
122

(1907) [MARC] Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122 LINNÉS BEHANDLING AF VENERISKA SJUKDOMAR

I lindrigare former af sjukdomen, förslå rötterna af Lobelia secunda
Hört. Cliff. (Lobelia syphilitica) i infusion eller svag dekoct, drucken
hvarje dag.»1

Härtill svarade Jussieu:

»Kalmius alter discipulus pretiosam ex America mercedem tibi
re-nuntiavit, specificum Indorum sylvestrium adversus luem veneream,
me-dicamentum nobile experimentis et observationibus saepe confirmatum,
cujus vires eximiae probantur facili medicatione, et prompta morbi
hu-jus curatione. Optandum superest, ut eosdem salutares apud nos
sortiatur efFectus, medicina aegris tantopere utilis.»2

Skämtsamt skref Linné om ifrågavarande växt till sin vän
Abr. Bäck:

»Jag är rätt rädd om Ceanothus, sedan jag fick wetta af Kalmen
hans kraft och har befalt trädgårdsmästaren se äfter honom dageligen,
pä det jag kan vara i stånd att tiena min k. Broder, om olyckan
skulle hända, men jag har ej mer än tre stånd, så snart min Br.
blif-wer gift, slipper jag den omsorgen.»8

Af flera uttalanden synes Linné fortfarande intresserat sig för
behandlingen af veneriska åkommor.4 Måhända var det ett minne
från hans första praktiska läkareverksamhet. Af hans föreläsningar
ser man, att han gaf åt sina elever en speciel, i enskildheter ingående
skildring af de veneriska sjukdomarna och deras behandling. Bland
annat beskrifver Linné, huru initialstadiet i syfilis »begynner med
kliande på det smittade stället, som börjar rodna och svullna, hvarefter en
liten fläck med fjäll i omgifningen uppstår, densamma håller sig alltid
våt och fräter omkring sig och bildar ett gröngul t segt var». Sedan
beskrifves sjukdomens utveckling i andra organ och dess olika former.
Bland vägarna för smittans utbredning nämnas kyssande, amning,
gemensamma instrumenter för åderlåtning ochkoppning, »men så mycket
är säkert att syphilis smittar endast »per contactun humidum».
Behandlingen af syfilis bestod i bruket af Lignum sanctum s. Guajaci
under en månads tid och svettning, »då giftets kraft lär vara borta,
men det går icke gerna i vårt kalla climat, om giftet är långt
inro-tadt». Mercurialia i form af strikad med unguentum neapolitanum
eller piller af mercurius dulcis (calomel) ansågos därför vara de mest
pålitliga medel. Smörjkurens användning, hvilken den sjuke själf

1 I bref från Upsala 1750 (utan datum), tryckt i Memoirs of the American
academy etc. — I Svenska Vetenskaps-Akademiens handlingar 1750 finnes af P.
Kalm en uppsats: »Lobelia sdsom ett säkert botemedel mot veneriska
sjukan*, s. 280.

’ I bref till Linne dat. Paris den "V* 1751, ofvan anförda arbete s. 218.

3 I bref 1751.

4 Se ofvan s. 9, 10.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linnelak07/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free