Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS BEHANDLING AF VENERISKA SJUKDOMAR 123
fick ombesörja, beskrifves i detalj. — Gonorrhéen behandlades dels
med balsamica, dels lokalt med Solut. sacch. saturn. och Decoct
herb. Equiseti eller och med calomel till injectioner.
I Linnés brefväxling med Abr. Bäck träffar man äfven några
hithörande meddelanden:
»Mitt remedium emot morbos syphiliticos är proberadt utomlands
och har lyckats ogement så uti siphilitide vera, som uti gonorrhoea».1
»Jag har nu fått tredje berättelsen ifrån Frankrike at mitt medel för
frantzoser, som jag communicerat med en enda under ed, är försökt
i det största Nosocomium och at det curerar promt frantzoser, utan
at klicka, utan at giöra smärta eller evacuation och at frantzoser
cu-reras på 14 dagar, men gonorrhoea går trögare, än sjelfwa frantzoserne,
doch säkert. Jag hoppas få praemium, om jag det kan praestera.»*
Ännu så sent som 1759 skref Linné till J. Roth man: »Emot
veneriska sjukdomen brukas nu stadigt tincturen af mercurio
subli-mato med ståtlig effect» och samma år till Sauvages: »Med
syphi-lis är det ett egendomligt förhållande; jag skulle nästan tro att alla
gifter bota denna sjukdom».8 Här må nämnas, att Linné i sin
»Wäst-götaresa» s. 157 meddelar den hos folket rådande fördomen att
man kan befria sig från venerisk sjukdom, om man far smitta en annan.
Linné föreslår, att straff må fastställas för den, som gör sig därtill skyldig.
Såväl i Linnés Flora Lapponica och Svecica som i hans
Öländska och Gothländska, Skånska och Wästgöta resor,
finnes en mängd intressanta och värdefulla uppgifter om förekomsten
af sjukdomar på olika orter, om inhemska växters användande i
medicinen och om bland landtbefolkningen brukliga huskurer. I följd
af dessa iakttagelser blefvo flera inhemska droger upptagna till
begagnande i läkekonsten och på grund häraf utvecklade sig till en
del den svenska folk- eller husmedicinen med dess folkskrifter och
talrika så kallade »Hus- och Resapotek»4, hvilka i ett glest befolkadt
land med dess få och spridda läkare varit af så stor nytta och bringat
så mycken välsignelse. Att Linnés verksamhet i detta afseende
varit af utomordentlig betydelse för hans fädernesland, kan läsas
på mer än ett blad i denna skrift.
För utvecklingen af denna populära läkekonst intresserade sig
Linné på det högsta och man kan säga, att han var en af dess
verksammaste befordrare. Han höll särskilda föreläsningar i detta ämne.
1 I bref den w/i 1751.
* I bref den in/:, 1753.
3 I bref till Sauvages den 8/«? 1759.
1 O. E. A. Hjelt, Svenska och Finska Medicinalverkets Historia 1665—1812.
II. 223-235.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
