Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- - Geologiska meddelanden om grufvefälten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3.
| Segmalm, är all den kopparmalm, som pro matrice erkänner en
lapid: perpetuum, ty han är svår och seg att smälta, är svår i
elden men rik. Bör ej mycket brännas ty kopparn förbrinner.
Tälgstensmalm (klitberg vocant) den svåraste. Hornstensmalm ej
alldeles så seg som tälgstensmalm. Sådmalm är alltid seg, ty
dess matrix är hornart. |
| 4. | Hårdmalm är all den, som pro matrice conspicua erkänner en
saxum vitrarium ut quartzum vel saxum. |
I dessa beskrifningar på de olika slag, i hvilka malmen
skräddes äro de nu i Falu grufva brutna malmerna väl karaktäriserade.
Med Blötmalm förstås ännu i dag en blanding af koppar- och
svafvelkis. Segmalmen utgöres af kiser, mest kopparkis, uppblandad
med amfibolarter (hornstens- och sådmalm) eller kloritskölar
(tälgstens-malm eller klittberg). Med hårdmalm betecknas fortfarande de
kvartsitiska malmerna.
Men Linnés ofvan citerade beskrifning innehåller
dessutom några malmer, hvilka numera icke anträffas i Falun och
som han sammanfattar under benämningen vändmalm: med
mätskmalm kan endast förstås den brokiga kopparmalmen, hvilken
stundom genom vittring blir liksom genomborrad af maskar; äfven
lefvermalm är benämningen för brokig kopparmalm.[1] Stålmalm är
kopparglans.[2]
Det är af ganska stort intresse att af Linnés beskrifning erfara,
att kopparglans och brokig kopparmalm, hvilka numera icke alls
förekomma i grufvan, ännu på Linnés tid uppträdde såsom malmer.
Förekomsten af dessa rika kopparmalmer på de högre nivåerna af
grufvan förklarar, att kopparproduktionen förr i tiden kunde uppnå
en sådan höjd. Linné säger dock, att ännu rikare malmer
förekommit tidigare. Till uppträdandet af dessa rikare malmer närmare
dagytan, har man trott sig på indirekt väg kunna sluta, ehuru man
saknat direkta vittnesbörd derom.[3]
[1] I Wallerius miner. 1742 kallas den för lefverslag.
[2] I Museum Tessinianum s. 61 omtalar Linné gråkoppar från flera lappländska
fyndorter och säger: »malmen liknar stål.»
[3] »I fråga om Falun veta vi, att blötmalmsstockarne sluta såsom upp- och
nedvända koner på ett djup af 350 m., omslutna af skölar, som äfven der utkila.
Men äfven inom dessa kis-stockar har kopparhalten aftagit mot djupet och utgör i
de nu arbetade rummen endast cirka 3 % med en malmprocent af 33 (d. v. s. cirka
1 % Cu af hela det brutna berget). I denna grufvas äldsta skeden har kopparhalten
säkerligen varit i genomsnitt 10 % eller högre, eljes vore det ej möjligt att förklara
en årsproduktion af 3,000 ton koppar (år 1651), hvilken med nuvarande kopparhalt
skulle motsvara en malmbrytning af 100,000 ton och en bergbrytning af 300,000
ton pr år, hvilket med den tidens hjälpmedel knappast var möjligt.» Hj. Sjögren i
Werml. Bergsmannaför. Ann. 1898.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linneminer/0010.html
