Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- - Linné’s lithogenesis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Linné’s lithogenesis.
Den fullständigaste framställningen af Linnés åsikter rörande
bergarternas bildning finner man i hans akademiska af handling af år 1749,
Oeconomia Naturae.[1] Han betraktar därvid icke blott bergarternas
bildningssätt, propagatio, utan äfven deras conservatio och destructio.
Efter att inledningsvis hafva framhållit, att stenarne icke
genereras eller växa utaf frö eller ägg, utan därigenom att partiklarna
tillfälligtvis fästa sig omkring och ihop med hvarandra och sedan
hårdna till sten öfvergår han att betrakta tillkomsten af några jord-
och bergarter.
Att leran är ett sediment i hafvet och att detta afsättes
hufvudsakligast i mera stillastående vatten var vid Linnés tid styrkt af
många iakttagelser. Han drager däraf den slutsatsen »att der lera
nu finnes, måtte hafvet fordomdags hafva stått».
I fråga om den sedimentära kalkstenens bildning har Linné,
tack vare sina iakttagelser under resorna på Öland, Gottland och
Västergötland en mycket klar uppfattning. Att korallerna äro alster
af lefvande djur har han sig bekant äfvensom att sådana liksom också
musselskal kunna förvandla sand och lera till kalk. »Härutaf slutes,
att kalkbergen måtte medelst dessa stenar blifvit genererade, när de
kommit i myckenhet att ligga bland leran, hvarföre man ock icke
sällan finner marken och kalksten utaf dessas petrifikater upfylde.»
Angående sand hade han den tanken, »att han ju ofta af
vatten crystalliseras.»
»Sandsten är utaf hafssand ihopa gyttrad och ju djupare den
samma ligger, dess tätare blifver han.»
Angående gråsten, under hvilken benämning på den tiden
sammanfattades flertalet silikatbergarter, hade han den uppfattningen att
den genererades af pinnmo, »hvilket snarast sker, då jorden är med
jernpartiklar blandad». Denna för nutidens vetenskap egendomliga
åskådning innebar under Linnés dagar intet osannolikt; Linné hade
själf iakttagit huruledes gråstenen genom sönderfallande och
förvittring öfvergår till grusarter och den tanken föreföll honom
näraliggande, att dess beståndsdelar åter kunde sammanfogas till en fast
bergart. »Derföre äro bergen gemenligen så beskaffade, som
jordarten, som växer omkring dem.» Werner förfäktade ju ännu i början
[1] Öfversatt till svenska af I. Biberg, 1750; omtryckt i Skrifter af Carl von
Linné utgifna af Vetenskapsakademien, II, 1907.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linneminer/0011.html
