Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - - Linné’s lithogenesis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattnet afdunstar återstår kvarts och fältspat. Han förliknar dessa
sålunda hopvuxna sprickor vid sammanläkta ärr.
Sina föreställningar om bergarternas bildning sammanfattar Linné
i sin Västgötaresa på tal om Mösseberg på följande sätt:[1]
»Lithogenesien är fuller en mycket enfaldig sak, men dock efter denna tidens
få rön ännu nog mörk. Wi veta, at af Hafssand blifwer sandsten,
Cos, af hafwets sediment Lera, af lera Kalk, af kalk Bleke, af bleke
Krita, af krita Silex eller Flinta. Af Dy ur kärmylla blifwer Skifwer,
af Skifren åter Mylla. Wi se, at Spat, Quartz och hornsten med Mica
växa där bärgen spruckit, och dem hopläka. Wi se at Gråstenar
genereras af Pinmo. Wi se det understa i förenämnde Wästgöte-Berg
vara Sandsten, altså Hafwets sand. Därnäst Skifwer fult med små
Petrificationer, hvilka äfwen sig infinna i den med Skifren blandade
Orsten. Wi finne i all den röda Klefwan och Kalkbärgen en oändelig
hop petrificater, besynnerligen af Ostrocodemata, som alla fordom
wuxit til stora krek. Här ofwan uppå ligger Klappur, som swarfwats
af Hafwets wågor; där på åter Skifwer, som varit Mylla, och
aldraöfwerst Gråberg (af Pinmo), som nödsakeligen måste vara temporis
filia. Alt detta sätter den, som ser sig tillbaka, i största förundran
öfwer den Allwisas inrättning af wårt jordklot. Så tala stenarne, då
alla andre ting tiga.»
I fråga om bergarternas förvittringsfenomen, hvilka äro lättare
tillgängliga för den direkta iakttagelsen, hade Linné mycket klara
föreställningar. Han visste att sandsten (liksom bergarter i
allmänhet), hvilken uppsupit vatten, sprängas sönder af frost och på detta
sätt sönderdelas till sand. Om själf-frätstenen säger han, att den sidan
däraf, som vetter mot solen faller sönder till fin sand, och däraf kan
med tiden ny sten hopgyttras.[2] Att skiffer, som ligger i dagen, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
